Mats Reimer:
Försvararna av den nya lagen som kommer göra det mycket enkelt att byta juridiskt kön hävdar att Norge klarat att införa en sådan lag utan problem. Men det stämmer inte.
Vi är många som oroar oss för konsekvenserna av den nya lag om könstillhörighet som Ulf Kristersson piskade igenom trots motståndet i den moderata riksdagsgruppen. Juridiskt könsbyte skall från och med 1 juli frikopplas från vården av könsdyfori, och det blir nu Socialstyrelsen som fattar beslut om byte av juridiskt kön utifrån ett förenklat intyg.
Efter ett enstaka digitalt vårdmöte med en läkare, psykolog eller kurator kan ett sådant intyg utfärdas om den sökande upplever att det biologiska könet inte stämmer överens med könsidentiteten. Däremot behöver inte den upplevda identiteten vara binärt man/kvinna, bara ”det nya juridiska könet upplevs som en bättre anpassning än det nuvarande”. Vårdgivaren skall inte ta hänsyn till om patienten upplever könsdysfori eller om hen ändrat sitt könsuttryck, inte heller spelar det roll hur länge personen upplevt sig ha en annan identitet än det biologiska könet.
Man skall vidare intyga att könsidentiteten kan antas vara oförändrad under överskådlig tid, samtidigt som Socialstyrelsens instruktion tydligt säger att ”om en person tidigare har ansökt eller ändrat sitt juridiska kön, en eller flera gånger, ska det i sig inte påverka din bedömning. Det finns ingen begränsning för hur många gånger en person kan ansöka om eller beviljas ändring av juridiskt kön.” Detta ter sig absurt, en person som redan bytt fram och tillbaka flera gånger kan knappast anses ha en beständig identitet. Dessutom avskyr vi läkare rent generellt intyg av typen ”jag intygar att patienten säger detta till mig”.
En farhåga är att förenklat juridiskt könsbyte från 16 år skall öka risken för att fler ungdomar går vidare med en medicinsk transition där de oåterkalleliga förändringarna av kroppen senare kanske ångras. Det har i media hävdats att könsdysfori bland unga inte längre ökar. Men söker man i den öppna databasen med läkemedelsstatistik framkommer en helt annan bild. Tonåringar och yngre vuxna får allt oftare hormoner för att ändra på sina tidigare friska kroppar. Nästan 2200 unga mellan 15 och 34 år fick 2024 utskrivet könskonträra hormoner, testosteron till kvinnor och östrogen till män, en ökning med 13 procent från året innan.
Men denna statistik kommer framöver inte gå att tolka då man kan anta att många av de som tar dessa hormoner nu kommer byta juridiskt kön. I siffrorna ovan ingår nämligen inte de som redan bytt personnummer från det ena könet till det andra. Och detta gäller förstås även annan könsuppdelad statistik; störst påverkan lär det ha på brottsstatistiken eftersom biologiska kvinnor så sällan begår sexualbrott och andra grövre brott.
Tillskyndarna av den nya lagen har viftat undan den oro som finns för missbruk, och hävdat att det varit helt komplikationsfritt efter att Norge för nio år sedan införde självbestämt juridiskt kön från 16 år, och från 6 års ålder med föräldrars godkännande. Men detta stämmer inte, för norska myndigheter har aldrig publicerat någon egentlig utvärdering av lagens följder, och istället har vi via media kunnat ta del av flera oönskade konsekvenser.
I Norge är det tillåtet att utöva positiv könsdiskriminering vid antagning till högre utbildning för att få fler in fler män på traditionellt kvinnliga yrkesutbildningar, och vice versa. Den eftertraktade utbildningen Industriell økonomi og teknologiledelse gav extra poäng till kvinnliga sökare, och 2023 ökade andelen kvinnliga antagna från 42 till 67 procent. Men en del av dessa kvinnor avslöjades vara män som enbart för att få dessa extra könspoäng hade bytt juridiskt kön.
Nyligen dömdes i Norge två medelålders transkvinnor för sexuella övergrepp mot en psykiskt sjuk 14-årig flicka som rymt från en vårdinrättning. Eftersom dessa biologiska män bytt juridiskt kön betraktades de av rätten som kvinnor och i domen står att ”hon” våldtog flickan med sitt manliga könsorgan. Den andra transkvinnan fick en mildare dom då hon inte genomförde penetration då ”hon miste erektionen”. Det kunde varit skrattretande om inte historien var så fruktansvärd.
I domen står vidare att domstolen räknar med att transkvinnorna kommer avtjäna sina straff i kvinnofängelse. ”Retten viser til Kriminalomsorgens retningslinjer, hvor transkvinner som hovedregel soner i kvinnefengsler”. Det är denna typ av konsekvenser som den svenska kvinnorörelsen fört fram som argument mot att biologiska män enkelt skall kunna byta juridiskt kön, men den nya lagen lämnar alla framtida problem i omklädningsrum, idrottstävlingar, häkten och fängelser åt någon annan att hantera.
Vi vet inte varför vissa upplever könsdysfori, och vi vet inte heller vilken typ av vård som i längden hjälper. Några kommer uppleva medicinsk transition som en viktig del av vägen mot ett minskat psykiskt lidande, medan andra istället kommer ångra sig, och ingen i vården vet egentligen hur man förutsäger vilken väg som är rätt för den enskilda patienten.
En lagstiftning med förenklat juridiskt könsbyte kan leda både till fler ångrare och olika typer av missbruk, och riskerar att inkräkta på kvinnors rätt till könsseparerade utrymmen. En motsvarande lag valde förra brittiska regeringen att stoppa, och den nuvarande Labourregeringen går på samma linje. Här har Sverige förhastat sig, och fler partier behöver tänka om i denna fråga. *
Mats Reimer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.