Ständiga sprängningar är ett unikt tillstånd för ett land som inte befinner sig i krig.
Natten till måndagen skadades en mamma och hennes barn svårt i samband med ett sprängdåd i Stockholm. Händelsen är ännu en påminnelse om att vågen av sprängdåd i Sverige inte har avtagit.
Det här är inte första gången som barn kommer till skada i ett sprängattentat. Två fall där barn miste livet har skett här i Göteborg.
Sommaren 2016 dödades åttaårige Yusuf i Biskopsgården då en handgranat kastades in i rummet där han sov.
Fyra år tidigare hade fyraåriga Luna dödats tillsammans med tre vuxna då en bilbomb exploderade i Torslanda.
Då, 2012, förde Sverige ännu ingen statistik över sprängdåd. Det var en form av våldsanvändning som varit så ovanlig att den inte hade en egen kategori i brottsstatistiken.
Nu finns statistiken över sprängningar att följa på Polisens hemsida tillsammans med statistiken över skjutningar. Bara i år hade det fram till och med mars månads utgång sprängts 49 gånger. Åtta av fallen var i Västsverige.
Vid årsskiftet gjorde TV4 en sammanställning över sprängdåden under de senaste sju åren. Nästan 800 gånger har det sprängts sedan år 2018. Det är en siffra som inte har någon motsvarighet i vår egen historia men inte heller ute i Europa. I resten av EU är sprängdåd så ovanliga att det är svårt att hitta statistiska sammanställningar
Det har förekommit sprängdåd begångna av terroristgrupper i Italien, Grekland, Spanien och forna Västtyskland. Ofta har de dåden varit mer blodiga, men det har handlat om färre dåd, under mer begränsad tid. I Sverige är det ett slags lågintensivt krig mellan gängen som bara fortgår.
Flera utländska medier har rapporterat om bombvågen i Sverige. Men rapporteringen brukar stanna vid en slags förundran över att detta kan pågå i Pippi Långstrumpland.
Det är också svårt att hitta länder att jämföra med. Inget annat land i EU eller Nordamerika har omfattande problem med sprängdåd. Kriminologer har lyft fram Mexiko som det kanske enda jämförbara exemplet. Men det är ett land där välbeväpnade karteller strider om droghandel och där staten förlorat kontrollen över stora områden i landet.
Ett europeiskt exempel som ändå slår Sverige historiskt är förstås Nordirlandskonflikten där det sprängdes mer än 16 000 bomber under 30 års tid. Men det var en situation som liknade inbördeskrig. Många av sprängdåden handlade om att visa att de brittiska myndigheterna inte hade kontroll över situationen. Smällarna berättade att det rådde ett slags belägringstillstånd.
I det svenska fallet är inte huvudsyftet att undergräva myndigheternas auktoritet. De kriminella nätverken ger sig på varandra i kampen om inflytande och makt eller för att skada och skrämma anhöriga. Men fortfarande finns ändå en signal om statens maktlöshet i varje explosion. Allmänfarlig ödeläggelse påminner om att rättsstaten inte har muskler nog att skydda medborgarna. Det råder en avsaknad av ordning. I ett land där barn sprängs om natten kan vad som helst kan inträffa, är signalen.
Just den psykologiska effekten av sprängdåd bör inte underskattas. Även i de fall där människor inte dödas eller skadas får explosionerna konsekvenser. Dels i förstörda hus och materiella värden, men ännu allvarligare i att de förstör tryggheten för människor. Många som råkat ut för sprängdåd i sitt närområde får problem med sömnlöshet och ångest. Livet blir inte detsamma. Både människor och samhälle förändras vid varje explosion.
Det gäller att vi inte börjar resignera och se sprängdåden som något normalt. Situationen är högst onormal. För ett land i Europa och för ett land i fred är den helt enkelt extrem.
Mathias Bred
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.