Fler och fler inser kristendomens betydelse_[Mathias Bred_GP-250418

Den tidigare hårda kristendomskritiken har bytts mot en välvillig nyfikenhet

”Det är en myt att kristendomen byggt Sverige”. Så löd rubriken på en debattartikel i Svenska Dagbladet Skärtorsdagen 2010. Bland undertecknarna fanns förbundsordförande Humanisterna Christer Sturmark, dåvarande riksdagsledamoten och sedermera ministern Morgan Johansson (S), och författaren P.C Jersild.

Debattörerna hävdade att kristendomen och dess inflytande inte var det som gjort Sverige till vad det är. Det som var gott med samhället; som medicinsk etik, jämställdhet, tolerans och vetenskap hade inte uppstått tack vare religionen utan genom upplysningen och den sekulära humanistiska etiken. Kristendomen hade lämnat kulturella avtryck som högtider. Men det var inte den som var grunden för det goda samhället.

Femton år senare kan man reflektera över hur väl debattartikeln fångade de kritiska attityder mot kristendomen som då rådde i hela västvärlden. Kristendomens kritiker ägde det offentliga samtalet. I slutet av 00-talet hade böcker som Richard Dawkins ”Illusionen om Gud” (Leopard förlag 2007) och Christopher Hitchens ”Du store Gud?” (Fri Tanke förlag 2008) blivit internationella bästsäljare.

Vid universiteten dominerade också de kritiska perspektiven. Kristendomen sågs som den vite mannens ideologi och förknippades med sådant som patriarkala strukturer, kolonialism och slaveri. Till och med kyrkorna antog själva ofta en sådan självspäkande hållning.

Vid sidan av den intellektuella kritiken fanns en samhällsutveckling som tycktes bekräfta den. Tecknen på sekulariseringen blev hela tiden blev fler. Kyrkorna tappade medlemmar, färre döptes och konfirmerades, en större andel svarade att de saknade tro på en personlig gud. Sekulariseringen var en megatrend både i praktiken och teorin.

Nu år 2025 ser landskapet annorlunda ut.

Den tidigare närmast självklara negativa attityden mot kristendom har ersatts av en slags välvillig nyfikenhet. Detta märks dels i ett trendbrott i statistiken från Svenska kyrkan. Fler unga väljer idag att konfirmera sig. Och antalet personer som väljer att träda in i kyrkan ökar.

Också den intellektuella debatten har svängt. Kritiken är svalare och medkänslan större.

Richard Dawkins kallar sig numer för kulturkristen. Med det menar han någon som inte tror på religionen fullt ut, men som känner sig hemma i ett kristet samhälle och med de kristna traditionerna. Det är en identitet som förmodligen många människor i västvärlden kan känna igen.

På senare år har det kommit flera böcker som tar upp just det kristna arvets stora inflytande på den moderna liberala demokratin. I Sverige kom statsvetaren Katarina Barrling i höstas ut med boken Världens mest protestantiska land (Stolpe förlag 2024), där hon går igenom lutherdomens fortsatta inflytande över både folkhem och samtid.

Barrling var i sin tur inspirerad av den brittiske historikern Tom Hollands bok ”Dominion – the making of the western mind” (Little, Brown 2019) som handlar om kristendomens inflytande på det västerländska samhället. Holland ser korsets budskap – som ger den svagare moraliskt överläge över den starke och därmed vänder upp och ned på den antika världen – som grundbulten i nästan alla moderna västerländska ismer.

Liberalismen, liksom socialismen, går båda tillbaka till korset enligt Holland, som bara ser två västerländska ideologier som står i motsats till kristendomen: darwinismen och fascismen. Det är också därför som nazismen i vår tid får symbolisera ondska. Även om andra ideologier har mördat fler människor är nazismen unik i att den helt motsade det kristna budskapet. För nazisterna var den starkes rätt över den svage en självklarhet och inget omoraliskt. I detta hänseende liknade de romarna. Det är först när vi verkligen stöter på andra moralsystem som vi förstår betydelsen av det kristna arvet.

Kristendomens inflytande över den moderna västerländska världen är långt ifrån en myt. I botten av vårt etiska system finns judeo- kristna föreställningar om människovärdet, individualismen, tron på uppoffring och plikt. Inflytandet har varit så omfattande att många – inklusive de mest hårdföra ateisterna - haft svårt att se helheten. Det är omöjligt att lösgöra det västerländska samhället med dess ideologier och institutioner från det arvet. I någon mening börjar vår civilisation på Golgata.

Mathias Bred