Vänsterpartiet blir ofta påkommet med att dess politiker sprider grovt rasistiskt material. Hur kommer det sig att riksdagens, enligt egen utsago, “mest antirasistiska parti” har detta återkommande problem?
I vissa delar av vänstern – däribland inom Vänsterpartiet – finns en förvriden version av den traditionella kritiken mot imperialism. Enligt denna styr USA det förtryckande globala imperialistiska systemet genom kapitalism och vapenmakt. De som i sin tur styr USA genom manipulation och hemlig påverkan är judarna.
Den här uppfattningen anser den vänsterpartistiska riksdagsledamoten Lorena Delgado Varas träffsäkert beskriver sakernas tillstånd. Hon delade nämligen ett inlägg i vilket det hävdas att judarna manipulerar och styr världen.
På bilden hon delade ser man överst en hand med den israeliska flaggan som genom trådar styr en annan hand, med en amerikansk flagga, som i sin tur genom trådar styr marionettdockor med tyska, ukrainska, brittiska, kanadensiska och franska flaggor.
Nedanför kan man läsa att “sionistjudarna styr världen” genom hot, utpressning, kontroll över finans, banker, den amerikanska kongressen, senaten, myndighetsföreträdare och borgmästare.
En gång är ingen gång, kan man resonera. Men nu framträder ett mönster.
Tidigare vice ordföranden för Vänsterpartiet i Malmö, Orwa Kadoura, delade förra året antisemitiska inlägg. Efter detta avslöjande dröjde det inte länge förrän vänsterpolitikern Ali Hadrous, som satt i kommunfullmäktige i Landskrona och i partiets lokala styrelse, delade antisemitiska inlägg helt öppet på sin Facebooksida. Flera länder styrs enligt Hadrous av judar och den “judisk-sionistiska lobbyn”.
Precis samma konspirationsteorier som vänsterpolitiker delar spreds redan i början av 1900-talet av tsarens hemliga polis, vilket utmynnade i “Sions vises protokoll”, en fullkomligt uppdiktad beskrivning av en påstådd judisk världskonspiration. Då hävdades att kapitalister, frimurare och kommunister i hemlighet egentligen kontrollerades av en hemlig konspiration bestående av judar.
Denna rasistiska idé ärvdes av nazisterna, som utan att förändra annat än detaljer använde beskrivningen för att motivera sin antisemitism. Efter kriget fortsatte Sions vises protokoll att spridas i arabiska översättningar som en del av propagandakriget mot Israel.
Men konspirationsteorierna fann även god jordmån bland dem som tidigare, av tsarens hemliga polis, hade anklagats för att blott vara marionetter för den judiska konspirationen: kommunisterna.
Stalin var efter krigsslutet besatt av tanken på att det fanns judiska komplotter riktade mot partiet och hans egen person, varför han avrättade judiska läkare, poeter och författare på löpande band. Idéerna om hur judarna styrde världen genom kapitalet, USA och dolda kontrarevolutionära sammansvärjningar spreds även inom östblocket.
Under slutet av 1960-talet försökte det polska kommunistpartiet, kort innan man berövade tusentals judar deras medborgarskap och kastade ut dem ur landet, rättfärdiga sin antisemitism. I ett famöst tal förklarade kommunistpartiets partisekreterare, Wladyslaw Gomulka, att “vi kämpar emot sionismen som politiskt program, sionismen som judisk nationalism”.
Kommunisten Gomulka förstod att anklagelser om antisemitism skulle komma när partiet etniskt rensade landet på judar, varför han drev tesen att “antisemitism och sionism är två sidor av samma mynt”. Det bästa försvaret är att anfalla, resonerade nog Gomulka.
Det vill säga: De judar som uttrycker sionistiska uppfattningar är i själva verket antisemitiska judar. En liknande tendens finns inom vänstern idag, som delar upp judar i två kategorier: de som är goda och tar avstånd från Israel och de onda som inte gör det.
Dessa avancerade bortförklaringar av vänsterns antisemitism förklarar nog varför det finns så många kommunicerande kärl mellan vänsterns envetna antisionism – ingen annan nationell rörelse får lika mycket uppmärksamhet och hat – och dess antisemitism. Man begriper helt enkelt inte på vilket sätt de naturligt samexisterar.
Läser man Delgado Varas offentliga inlägg framträder en bild av en person som är fullkomligt besatt av Israel och sionism. Inget annat land, ingen annan konflikt, ingen annan rörelse, inget annat folk får tillnärmelsevis lika mycket uppmärksamhet i hennes offentliga gärning.
Denna patologiska besatthet av Israel och judar överlappar uppenbarligen med direkt antisemitiska idéer.
Detta problem har vänstern, trots upprepade skandaler, ingen lösning på. Skälet är att personer som själva hör till partiets toppskikt, som Delgado Varas, hyser åsikterna.
På samma sätt som Gomulka har Vänsterpartiet övertygat sig själva om att den så kallade antisionismen inte har något med antisemitism att göra. Man tror helt enkelt inte att man gör något fel. Men när man blir påkommen med de grövsta exemplen på dessa idéer skäms man en smula, men känner ingen skuld.
Någon större krisinsikt tycks alltså inte finnas i partiet – eller bland vänsterorganisationer generellt. Delgado Varas har nu tagit en “paus”. Vad det nu innebär. Hon är alltjämt riksdagsledamot, ledamot av Vänsterpartiets partistyrelse och medlem av partiet.
Partikollegan, riksdagsledamoten och den utrikespolitiska talespersonen Håkan Svenneling kommenterade Delgado Varas beslut att ta en paus med orden ”Klokt beslut Lorena. Du är en grym kamrat” ackompanjerat av en höjd knytnäve-emoji och en hjärtemoji.
Det är som att Lorena Delgado Varas har drabbats av någon form av hemsk åkomma och nu behöver kramar och stöttning. Är verkligen kamrat Delgado Varas, som precis har delat antisemitiska konspirationsteorier, så klok?
Stöd får hon även från vänsterorganisationen “Solidaritet”, som samlar en rad vänsterprofiler. I ett inlägg föreställande Delgado Varas med en palestinsk flagga står det ”Vi backar Lorena”. Det förgripliga i sammanhanget är drevet mot Delgado Varas, inte hennes rasism.
I Solidaritets styrelse sitter bland annat den tidigare vänsterpartistiske politikern Björn Alling, tillika professor i teoretisk fysik samt Uppsalaprofessorn Irene Molina. För dessa personer är inte Delgado Varas en skamfläck för vänstern, hon är en beundransvärd kämpe.
Ett föredömligt undantag i den svenska vänstern är Dagens ETC som granskat vad som har skett och trots kritik, stått på sig. Det finns ljuspunkter.
Men Vänsterpartiet har ett allvarligt problem man inte vill kännas vid. Man antingen ignorerar sin egen historia eller är obekant med den varför man är dömd att upprepa sina misstag.
Vänstern gör inte upp med sin historia av antisemitism och upprepar därför samma misstag.
Adam Cwejman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.