Äldreomsorg är ingen integrationsåtgärd_[Naomi Abramowicz_GP-241226

Språkliga missförstånd inom äldreomsorgen kan riskera människors liv och hälsa. Arbetsvillkoren måste bli bättre.

Bristande svenskkunskaper bland anställda inom äldreomsorgen är ett problem i hela Sverige, både för små och stora kommuner. En ny statlig utredning om språkkrav för personal i äldreomsorgen visar hur illa ställt det är runtom i landet.

Enligt utredaren är dålig svenska inte bara ett problem bland timvikarier, utan även bland tillsvidareanställda. Det finns till och med utbildad personal, däribland undersköterskor, som har svårt att göra sig förstådd. Det är än mer oroande att det finns med­arbetare med svenska som förstaspråk som varken klarar av att dokumentera arbetet på ett fullgott sätt eller kommunicera med anhöriga.

Att tala bristfällig svenska, eller knappt någon svenska alls, är inte bara ett problem när det kommer till att göra sig förstådd i vardagliga situationer. Språkförbistringen kan få katastrofala konsekvenser.

Utredningen beskriver situationer som inte bara kan vara farliga, utan rentav livshotande. Ibland utförs en nödvändig uppgift inte alls, och i vissa fall så utförs den felaktigt. När ett akut tillstånd uppstod lät en medarbetare bli att ringa 112 eftersom personen inte förstod vad den förväntades göra. En annan anställd inom äldreomsorgen missförstod en sjuksköterskas instruktioner i att lägga om ett sår, vilket ledde till ökad smärta och försämrad sårläkning för den äldre.

Att språkförbistringen är så pass utbredd försämrar arbetsmiljön för de medarbetare som faktiskt talar flytande svenska. Stressen och frustrationen ökar när det inte går att förstå sina kolleger, och när de behöver täcka upp för andras misstag. De tvingas också att ta ett större ansvar för verksamheten i stort för att säkerställa att det inte blir några allvarliga missar som äventyrar patientsäkerheten.

Hur hamnade vi egentligen här – att äldre människors hälsa sätts på spel på grund av bristande språklig kompetens?

Det enkla svaret är: för få vill arbeta inom äldreomsorgen. Jobbet är både emotionellt och fysiskt krävande samtidigt som de anställda får alldeles för låg ersättning sett till det stora ansvaret. Lägg till att jobbet har nära noll flexibilitet, stor tidspress, obekväma arbetstider och fortfarande dras med delade turer. Då tvingas många kommuner att tumma på kraven bara för att täcka behoven.

Den nuvarande situationen inom äldreomsorgen visar hur fel politiker hade under tidigt 2000-tal när de menade att invandring kunde lösa personalbristen inom välfärden. Det sågs som en win win-affär: utrikes födda med bristfälliga svenskkunskaper fick ett jobb och chansen att lära sig svenska på arbetstid medan äldreomsorgen fick ”fler händer”. Idén framfördes av politiker till både höger och vänster.

Närmare 20 år senare är det uppenbart att det var en urusel idé. Nyanlända fick förvisso ett arbete, men svenska är inte bara något som man kan lära sig i förbifarten när man vårdar sköra äldre. Att jobba inom äldreomsorgen är inte heller något enkelt jobb. Jobbet kräver takt, förståelse och god språklig kompetens. Det är förminskande och förolämpande mot anställda inom äldreomsorgen att tro att det enda som deras jobb kräver är ett par fungerande händer. Omsorg är mycket mer än så. Det handlar om att kommunicera, att både höra vad som sägs och inte sägs och att kunna förmedla en känsla av trygghet.

Så ser det inte ut i dag. Tyvärr ser det inte ut som att det kommer att bli någon förändring inom äldreomsorgen, åtminstone inte på kort sikt. Utredningen landar i att det är omöjligt att införa ett språkkrav för anställda. Då skulle det bli ännu svårare att rekrytera än vad det redan är i dag, och vissa kommuner skulle bli helt utan personal i semester­tider. I stället föreslås ett lagstadgat krav på att arbetsgivare ska arbeta för att de anställda har den språknivå som krävs för att kunna utföra omsorgsinsatser. Dessutom föreslås ett statligt bidrag, ”svenskalyftet”, som ska stimulera arbetsgivare att satsa på språkinsatser för personalen.

För att det ska ske ett riktigt skifte så kommer det varken att räcka med ett svenskalyft eller enstaka språkinsatser, utan det kommer att kräva att det blir mer attraktivt att jobba inom äldreomsorgen. Såväl löneläget som arbetsvillkoren måste förbättras om bättre lämpad, svenskspråkig personal ska vilja söka sig dit. Annars är det bara en tidsfråga tills nästa katastrof inom äldreomsorgen.

Naomi Abramowicz

naomi.abramowicz@gp.se

" Att jobba inom äldre­omsorgen är inte heller ­något enkelt jobb