Att erkänna Europas problem är inte ”putinvänligt”_[Henrik Jönsson_GP-250219

Kafkas bok ”Processen” skildrar individens maktlöshet inför en absurd byråkrati som inte får ifrågasättas, och där den faktiska sakfrågan begravs i formaliteter, protokoll och pappersarbete.

Denna benägenhet att prioritera processer framför resultat präglar Europas reaktioner på Trump-administrationen. Ett exempel på detta är att den nyinrättade organisationen DOGE:s korruptionsavslöjanden ignoreras som en irrelevant detalj, medan full kraft läggs på att fördöma organisationens okonventionella arbetsprocess och kommunikationsstil.

På snarlikt sätt bemöttes vicepresident JD Vance:s tal till Europa under säkerhetskonferensen i München förra veckan. Trots att Vance framförde goda skäl till europeisk självkritik har all energi fokuserats på att kontexten var fel, att exemplen var olämpliga och att USA minsann själva har stora problem.

Det är sant att både Trump-administrationen och USA som land har stora problem, men att slå från sig befogad kritik genom att skylla ifrån sig är ett dåligt försvar.

Att ignorera de problem Vance pekar ut är både oansvarigt och farligt. Det är uppenbart att Europas fria marknad är överreglerad, med fallande konkurrenskraft och fåtal innovationer som konsekvens.

Parallellt med detta genomdriver EU allt fler lagar som möjliggör massövervakning av befolkningen, inskränker yttrandefriheten och ger byråkratiska tjänstemän rätten att avgöra vilken information som ska tillåtas på internet.

Vance efterfrågar ett starkare Europa, både ekonomiskt, militärt och kulturellt. Detta är ett rimligt budskap till en allianspartner som under decennier inte levt upp till NATO-samarbetets grundkrav – och som samtidigt hotar amerikanska företags intressen med auktoritär lagstiftning.

Att Vances klarspråk trampar européer på tårna är begripligt, men de snarstuckna reaktionerna visar att hans kritik är befogad. Europa kan inte fortsätta att beskriva allt politruker ogillar som hot mot demokratin och sedan försöka stoppa det genom lagtekniska fiffigheter.

Vances tal är en utsträckt hand, med förhoppningen att Europa ska sluta ägna sig åt ideologiskt poserande och istället åtgärda integrationsproblemen, vitalisera ekonomin och värna yttrandefriheten.

Istället beskrivs talet just som ett hot mot demokratin – och som en illvillig påverkansoperation värdig att ifrågasättas med hjälp av EU:s nya DSA-lag.

De högstämda utfästelserna om vikten av att vara ”anständig” och att ”hålla emot” Vances budskap repriserar nu den enögda utfrysningsmoralism som dominerade samhällsdebatten under migrationskrisen. Då tog det åratal innan indignation, deplattformeringar och känsloargument ersattes med tyst acceptans av verkligheten – och de katastrofala konsekvenserna av detta ser vi just nu på Sveriges gator och torg.

Att erkänna Europas problem är inte ”putinvänligt”, utan en nödvändighet om Europa ska kunna fortsätta försvara demokrati i världen – och inte likt ”Processens” Josef K gå under i byråkratisk självförstörelse.

Henrik Jönsson

" Att slå från sig befogad kritik genom att skylla ifrån sig är ett dåligt försvar.