Tre botemedel mot Sveriges höga arbetslöshet_[Torbjörn Hållö_GP-250224

Den 28 januari arrangerade Riksdagens Arbetsmarknadsutskott en öppen utfrågning om Sveriges höga arbetslöshet. Ett vällovligt initiativ givet att arbetslösheten i Sverige är bland de högsta i Europa.

Jag var en av de inbjudna talarna och fick möjligheten att tillsammans med bland andra generaldirektören för Arbetsförmedlingen respektive Konjunkturinstitutet beskriva hur arbetslösheten ser ut och vad man kan göra åt den.

Enligt min analys har Sverige en hög strukturell arbetslöshet som en konsekvens av att vi under årtionden har fört EU:s mest liberala invandringspolitik. Sverige har i dag en högre andel utrikes födda än t.ex. invandringslandet USA någonsin har haft.

Sverige sticker inte bara ut genom vår stora invandring. Även gapet mellan inrikes och utrikes föddas kunskaper och färdigheter är mycket stort i Sverige.

OECDs PIAAC-studie (PISA för vuxna) som publicerades i december förra året visar att inrikes födda i Sverige har bland Europas bästa kunskaper och färdigheter. Detta samtidigt som utrikes födda i Sverige har modesta resultat.

PIAAC-studien visar att utrikes födda akademiker i Sverige har samma kunskaper och färdigheter som inrikes födda svenskar med kortare utbildning än treårigt gymnasium.

Konsekvensen av denna tu­delning är att Sverige har fått en arbetslöshet som domineras av utrikes födda som inte matchar de krav det svenska näringslivet har på sina anställda.

Men även om invandringen är huvudförklaringen till den höga strukturella arbetslösheten, så förklarar inte invandringen att arbetslösheten ökat så kraftigt de senaste åren i Sverige.

Ökningen de senaste åren drivs istället av att den svenska Riksbanken mötte de stora prisökningarna med en onödigt stram penningpolitik. Sverige har helt enkelt haft en riksbanksränta som inte varit anpassad efter svenska förhållanden, med t.ex. hög hushållsbelåning.

Riksbankens räntepolitik i kombination med en otillräcklig finanspolitik har resultatet i att konsumtionen i Sverige har knäckts, vilket drivit upp arbetslösheten.

Det tredje skälet till den höga arbetslösheten är utbildningssystemet. Alldeles för få läser till att bli yrkesarbetare. Endast cirka 37 procent av gymnasieeleverna studerar på ett yrkesprogram samtidigt som det är historiskt låga volymer inom arbetsmarknadsutbildning. Resultatet är att matchningen på arbetsmarknaden försvåras där unga människor inte kommer in i ett varaktigt jobb eftersom de saknar en relevant yrkesutbildning.

Vad är då lösningen på det faktum att närmare en halv miljon människor i Sverige vill jobba men hittar inget jobb?

Det viktigaste svaret är att det inte finns ett enskilt svar. Många saker behöver göras samtidigt. Men en enkel trepunktslista skulle vara denna:

Stram migrationspolitik, allt fokus måste nu ligga på att invandrare som redan är i Sverige ska få ett jobb.

En penning- och finanspolitik som är anpassad för svenska förhållanden. På ren svenska: sänk räntan och stimulera konsumtionen.

Och för det tredje: satsa på kvalificerad yrkesutbildning. Sluta snacka ner yrkesprogrammen och se till att arbetslösa får lära sig ett riktigt yrke. *

Torbjörn Hållö

" Allt fokus måste nu ligga på att invandrare som redan är i Sverige ska få ett jobb

Direkt från chatGTP om Zelensky!

Alla ckeckboxarna ifyllda;-)

En diktator har vanligtvis följande attribut:

1. Absolut makt – Styr ensam eller genom en liten krets av lojala anhängare.

2. Auktoritär ledarstil – Fattar beslut utan demokratisk insyn eller opposition.

3. Undertryckande av opposition – Censur, förföljelse och fängslande av kritiker.

4. Propaganda – Kontrollerar media för att sprida en positiv bild av sig själv.

5. Personkult – Upphöjer sig själv till en nästan gudalik status.

6. Militärt stöd – Använder armén eller polisen för att behålla makten.

7. Brister i rättssäkerhet – Manipulerar lagar för att gynna sin egen position.

8. Ekonomisk kontroll – Styr ekonomin för att belöna lojala och straffa motståndare.

9. Nationell retorik – Använder patriotism eller nationalism för att rättfärdiga sin makt.

10. Långvarigt styre – Försöker ofta hålla sig kvar vid makten genom riggade val eller avskaffande av mandatperioder.

Att erkänna Europas problem är inte ”putinvänligt”_[Henrik Jönsson_GP-250219

Kafkas bok ”Processen” skildrar individens maktlöshet inför en absurd byråkrati som inte får ifrågasättas, och där den faktiska sakfrågan begravs i formaliteter, protokoll och pappersarbete.

Denna benägenhet att prioritera processer framför resultat präglar Europas reaktioner på Trump-administrationen. Ett exempel på detta är att den nyinrättade organisationen DOGE:s korruptionsavslöjanden ignoreras som en irrelevant detalj, medan full kraft läggs på att fördöma organisationens okonventionella arbetsprocess och kommunikationsstil.

På snarlikt sätt bemöttes vicepresident JD Vance:s tal till Europa under säkerhetskonferensen i München förra veckan. Trots att Vance framförde goda skäl till europeisk självkritik har all energi fokuserats på att kontexten var fel, att exemplen var olämpliga och att USA minsann själva har stora problem.

Det är sant att både Trump-administrationen och USA som land har stora problem, men att slå från sig befogad kritik genom att skylla ifrån sig är ett dåligt försvar.

Att ignorera de problem Vance pekar ut är både oansvarigt och farligt. Det är uppenbart att Europas fria marknad är överreglerad, med fallande konkurrenskraft och fåtal innovationer som konsekvens.

Parallellt med detta genomdriver EU allt fler lagar som möjliggör massövervakning av befolkningen, inskränker yttrandefriheten och ger byråkratiska tjänstemän rätten att avgöra vilken information som ska tillåtas på internet.

Vance efterfrågar ett starkare Europa, både ekonomiskt, militärt och kulturellt. Detta är ett rimligt budskap till en allianspartner som under decennier inte levt upp till NATO-samarbetets grundkrav – och som samtidigt hotar amerikanska företags intressen med auktoritär lagstiftning.

Att Vances klarspråk trampar européer på tårna är begripligt, men de snarstuckna reaktionerna visar att hans kritik är befogad. Europa kan inte fortsätta att beskriva allt politruker ogillar som hot mot demokratin och sedan försöka stoppa det genom lagtekniska fiffigheter.

Vances tal är en utsträckt hand, med förhoppningen att Europa ska sluta ägna sig åt ideologiskt poserande och istället åtgärda integrationsproblemen, vitalisera ekonomin och värna yttrandefriheten.

Istället beskrivs talet just som ett hot mot demokratin – och som en illvillig påverkansoperation värdig att ifrågasättas med hjälp av EU:s nya DSA-lag.

De högstämda utfästelserna om vikten av att vara ”anständig” och att ”hålla emot” Vances budskap repriserar nu den enögda utfrysningsmoralism som dominerade samhällsdebatten under migrationskrisen. Då tog det åratal innan indignation, deplattformeringar och känsloargument ersattes med tyst acceptans av verkligheten – och de katastrofala konsekvenserna av detta ser vi just nu på Sveriges gator och torg.

Att erkänna Europas problem är inte ”putinvänligt”, utan en nödvändighet om Europa ska kunna fortsätta försvara demokrati i världen – och inte likt ”Processens” Josef K gå under i byråkratisk självförstörelse.

Henrik Jönsson

" Att slå från sig befogad kritik genom att skylla ifrån sig är ett dåligt försvar.

Vårt samhälle befinner sig i ett stillastående raseri_[Håkan Boström_GP-250214

Den ökande upplevelsen av stress är en logisk följd av vår moderna självbild och hur vi byggt upp vårt samhälle kring ständig utveckling.

Känner du dig stressad? Då är du inte ensam. Faktum är att stressen ökar i hela världen. Sverige är inget undantag. Och värst drabbade är de yngre. Mer än var tredje kvinna och var femte man under 30 år känner sig stress­ade, enligt Folkhälsomyndigheten.

Det är bland annat mot denna bakgrund frågan om en generell arbetstidsförkortning blossat upp. En sådan reform skulle säkert underlätta livspusslet för vissa, även om det är en ren illusion att den kan genomföras med bibehållen lön. Samtidigt underskattar den politiska diskussionen de fundamentala orsakerna till varför människor upplever ökad stress.

Till att börja med är det inte nödvändigtvis bara jobbet som skapar stress i människors liv. Tre fjärdedelar av dem som söker vård för stress uppger att de blir stressade både av jobbet och fritiden.

Det kanske kan tyckas konstigt. Men för många människor har hela tillvaron förvandlats till ett slags arbetsprojekt där dygnets timmar får schemaläggas dagar och veckor framåt – inte minst upplever många föräldrar tillvaron på detta sätt. Normen i dag ställer betydligt högre krav på att föräldrar ska ställa upp med att serva och skjutsa sina barn till olika aktiviteter, jämfört med hur tidigare generationer hade det. Men det är inte bara barnen. Våra förväntningar på vad vi ska hinna med och vad vi kan åstadkomma har överlag ökat. Vi känner att vi behöver fatta fler beslut i såväl stort som smått, inte minst konsumtionsbeslut.

Det övergripande skälet till att vi känner stress är egentligen att vi upplever otillräcklighet i förhållande till vad vill göra – och vad vi tror oss kunna åstadkomma. Vi upplever då att ”tiden går för fort”. Den tyske sociologen Hartmut Rosa har försökt fånga detta i sin teori om social acceleration. Den tekniska utvecklingen gör att vi har tillgång till ett ständigt nyhets- och informationsflöde, samtidigt som vi har mer resurser och större valmöjligheter än tidigare. Det leder bland annat till ökad migration från periferin till centrum. Men det leder även till ökade krav på omorganisation i arbetslivet och en snabb strukturomvandling.

De upplevda möjligheterna påverkar oss mentalt. Vi blir rädda för att ”missa” vad som pågår, att livet går förlorat om vi inte är med om häftiga upplevelser, att vi inte befinner oss där det händer.

Dagdrömmande är förstås inget nytt, men den nya digitala tekniken i kombination med mer utbildning och ökade resurser gör att fler ifrågasätter invanda mönster och i ställer försöker förverkliga sina drömmar med mer eller mindre lyckade resultat, i synnerhet uppstår problem om vi inte riktigt vet vad vi egentligen vill – och den risken ökar ju fler intryck som sköljer över vår hjärna.

I värsta fall riskerar vi att hamna i en situation där tillvaron blir till en oändlig avsmakningsmeny – där till sist inget smakar något. Hartmunt Rosa talar om ett stillastående raseri eller rasande stillestånd. Hjulen snurrar allt fortare, men ingenting händer. Och vi blir sittande framför skärmen.

Fysikprofessorn (emerita) Bodil Jönsson är inne på ett liknande resonemang i en intervju i DN (13/2) Hon påpekar att det ofta är vi själva som försätter oss i en situation där vi ”inte har tid”. När vi inte avgränsar vad vi håller på med riskerar vi att tappa rytmen och ägna allt för mycket tid, ork och liv åt meningslösheter, att pricka av saker på en lista. Problemet är förstås att vi är del i ett samhälle som tenderar att dra oss i fel riktning i stället för att stadga upp de strukturer som skapar mening och sinnesro.

Frågan om den ökande stressen hör med andra ord samman med fundamentala processer i hur vårt moderna samhälle utvecklas. Den är på sätt och vis ett uttryck för att ökade möjligheter också och med nödvändighet leder till högre krav på självdisciplin. Att hantera sin frihet är ett arbete. Att skruva på lite muttrar i samhällsmaskineriet, såsom deltidsarbete eller sjukskrivningar, kommer inte lösa detta fundamentala förhållande utan enbart påverka vardagslivet på marginalen för vissa. Många kommer dock bara fylla tiden med nya stressmoment.

Det politiken bör fråga sig är snarare hur man skapar förutsättningar för människor att kunna ägna sig åt det de känner mening i. Mycket talar för att nyckeln i detta är att erkänna och stärka oberoendet hos de sociala gemenskaper – familj, grannskap, professioner, föreningar – som står bortanför staten och marknaden. De två sistnämnda är nämligen notoriskt dåliga meningsskapare.

Håkan Boström

hakan.bostrom@gp.se

" Hjulen snurrar allt fortare, men ingenting händer. Och vi blir sittande framför skärmen