Nästa kapitel i det svenska inbördeskriget_[Adam Cwejman_GP-250130

I snitt ett sprängdåd om dagen i januari innebär nytt rekord. Det räcker inte att utreda straffskärpningar, snabbare och mer drastiska åtgärder behövs.

Det kan förstås låta som en klyscha att det ”grova våldet har blivit vardag”. Men när det sker 31 sprängdåd på 28 dagar i Sverige, vilket var fallet i januari, inser man att det inte är en klyscha – det är verkligheten. Bara under tisdagen ägde sex attentat rum på ett dygn. Inget land i Europa kommer ens i närheten av denna omfattning av sprängdåd.

När jag för lite mindre än ett år sedan hävdade att det i Sverige pågår ett sorts inbördeskrig var det många som reagerade – hur kan man använda ordet inbördeskrig? Befängt och farligt att uttrycka sig så, nästan lite hysteriskt.

Men vad är januari månad 2025 om inte ett exempel på ett i praktiken pågående inbördeskrig som staten och myndigheterna varken behärskar eller enkelt kan stoppa?

Det är en förenkling att hävda att det som just nu pågår enbart handlar om gäng involverade i territoriella konflikter som inte drabbar tredje part.

Enligt Nationella operativa enheten är majoriteten av de sprängningar som ägt rum under december och januari månaderna kopplade till ”ekonomiska incitament” och är strategiska gärningar ”riktade mot företag ofta i utpressningssyfte”.

En konflikt mellan kriminella kan vara våldsam och uppseendeväckande, men brukar i regel inte påverka andra än de närmast inblandade.

Men civila undantas inte i de pågående konflikterna. Och det är den röda tråden under december och januari. Men det är egentligen inget nytt, även om det denna gång är företagare som är de vanligaste offren, snarare än grannar till gänganslutna.

Lyckligtvis är antalet skadade och döda som en konsekvens av sprängdåden ringa. Men låt mig påminna om explosionen, som även den var riktad mot en företagare i Göteborg, där två kvinnor skadades, varav en allvarligt. Eller explosionen i ett radhusområde i Uppsala där en ung kvinna dog medan hon sov.

Bilderna från det söndersprängda huset där kvinnan bodde är på något vis symboliska för det som sker i Sverige, för det såg ut som en scen från en avlägsen krigszon, inte ett sömnigt radhusområde norr om Uppsala.

Kriget är inte avgränsat, och polis eller myndigheter kommer inte preventivt att upplysa dig om att du bor granne med någon som är direkt involverad i konflikterna. Att veta vem man bor granne med har nog aldrig varit lika viktigt i Sverige.

Polischefen Max Åkervall, för polisområde Stockholm syd, förklarar att en bakomliggande orsak till sprängdåden är att ”det sitter personer utanför Sveriges gränser som styr och koordinerar detta på olika sätt”. Gängledarna fjärrstyr på säkert avstånd i utlandet medan barnsoldater och mellanhänder agerar i Sverige.

Det finns en uppsjö av pågående utredningar och förslag från Tidöregeringen som syftar till att skärpa straffen och stävja de organiserade gängen. Men den senaste tidens händelser vittnar om att det behövs ett annat tempo i arbetet.

Snabbutred och inför en straffrubricering som gör det olagligt att på något vis vara anknuten till kriminella gäng. En sådan lagstiftning hjälper till att gripa och döma allt­ifrån medhjälpare, mellanhänder, ekonomiska målvakter, kurirer till ledarna som undviker att smutsa ner sina händer.

Socialdemokraterna har redan ­visat sig positiva till en sådan lagstiftning, med den amerikanska Rico-lagstiftningen som modell, så det borde vara lätt att få blocköverskridande enighet i frågan. Att ständigt gripa barnsoldater, eller sänka straffrättsåldern vilket diskuteras nu, kommer inte att slå undan de kriminella gängens infrastruktur, men en Rico-lagstiftning kan göra det.

Sverige är ett regelstyrt och ordnat land – man följer procedurer, beslutsgång och varsam beredning av politiska beslut. Visserligen ligger många förslag för utredning rörande straffskärpningar – det var trots allt Tidöavtalets huvudsakliga löfte. Men frågan är om det inte nu behövs mer drastiska åtgärder för att åtminstone få till ett eld upphör i det pågående kriget. 31 sprängdåd på 28 dagar – ett sådant Sverige vill ingen ha.

Rättelse: Gårdagens huvudledare, ”Folk ser igenom krishanteringens floskler” 29/1 var skriven av ­Naomi Abramowicz och inte Adam ­Cwejman.

Adam Cwejman