Det är vi på golvet som vet hur man löser problemen_[Ann-Sofie Hermansson_GP-250122

Förra veckan fick jag ett rejält hydraulolje-läckage på lastbilen. Det forsade ut olja och jag kastade mig in i bilen och slog av tändningen medan min rådiga arbetskamrat, Jonas, spred ut en säck med absol framför en dagvattenbrunn precis innan oljan hann rinna ner där. Det blev att ringa bärgare och oljesanerare samt meddela jobbet som körde ut en reservbil så vi kunde fortsätta jobba. Erkänner att adrenalinpåslaget var skyhögt men vi löste ändå problemet.

Låter det dramatiskt? Jag kan meddela att jobbet som renhållare är ett spännande jobb på många sätt. Det handlar inte bara om lastbilar som går sönder. Ganska ofta inträffar saker som det inte går att förbereda sig på och som aldrig har stått i din arbetsbeskrivning. Samma vecka förhindrade en annan arbetskamrat en katastrof. Kollegerna stod med sopbilen i kraftig lutning nedåt bakom en flyttbil som plötsligt började rulla med flyttgubbarna på flaket. Ulf sprang ikapp, hoppade in i hytten och stannade flyttbilen med fotbromsen. En hjälteinsats.

En av mina mer erfarna arbetskamrater med dryga 35 år i yrket brukar berätta om en del osannolika problem som inträffat och som han löst till glädje för kunder, Renova och arbetskamrater. Sällan ”by the book” för i så fall hade det inte fungerat. Det är det problemlösning handlar om, att klara av att ta beslut i skarpt läge. Det kräver sin man och även kvinna nu för tiden. Men med humor, yrkes­stolthet och arbetsglädje går det mesta ändå.

När min arbetskamrat diskuterade lönen fick han beskedet att för en höjning krävdes antingen akademiska studier eller att han särskilt ägnade sig åt problemlösning. Alltså precis det han ägnat sitt yrkesliv åt. Vi snackar om insatser där man vid avsaknad av verktyg själv bygger lösningar som får jobbet att flyta. Där man lagar maskiner, täcker upp för arbetskamrater när lastbilar går sönder samt ibland går den extra rundan för att kunden har speciella behov.

Jag menar att det är respektlöst att inte veta hur vardagen ser ut för oss i de samhällsbärande yrkena. Det skapar en banalisering av sysslorna och i förlängningen en banalisering av människorna som utför arbetet. Provocerande orättfärdigt.

Även om ett jobb inte kräver akademisk utbildning betyder det inte att det är enkelt. Jag vet ingen av mina arbetskamrater som skulle säga att det inte ingår i arbetsbeskrivningen när det blir skarpt läge ute. Istället anstränger man sig och hanterar situationen. Varje dag. Och ja, jag tycker vi kunde få bättre betalt på grund av denna kompetens. Men framför allt att det arbete vi faktiskt utför borde ge oss den uppskattning vi förtjänar.

Jag har ett tips här. Renhållare är inte ensamma om att drabbas av detta osynliggörande av samhällsbärande insatser. När man inte lyssnar på dem som ska göra jobbet är det lätt hänt att det som fungerar i teorin fallerar i verkligheten. Det gäller renhållningen, vården, kollektivtrafiken och alla samhälls­bärande arbeten. Vi löser redan problem. Det som saknas är ett ledarskap som ser och synliggör våra insatser.

Ann-Sofie Hermansson

" Ganska ofta inträffar saker som det inte går att förbereda sig på