Ni såg det inte komma – och det är själva problemet__[Adam Cwejman_GP-241107

I den obetydliga texaskommunen Zapata, där 94 procent av befolkningen är amerikanska latinos, röstade 61 procent på Donald Trump. Hur är det möjligt när det i åratal har trummats in att Donald Trump är rasist och fascist? Budskapen nådde väl inte fram och de oborstade massorna har inte bara gett Trump segern i presidentvalet – Republikanerna ser även ut att få majoritet i Senaten. Ännu återstår att se hur det gick i valet till Representanthuset.

Folks kärlek till Trump är ”det mest obegripliga” skrev Arbetets politiske redaktör Daniel Swedin om valet. Han är inte ensam om den uppfattningen. Trump, eller stödet till honom förklaras vara känslodrivet, irrationellt eller en konsekvens av lögner och falskt medvetande (de borde veta bättre!). Precis sådan arrogans är delvis det som har gjort Donald Trump så framgångsrik.

Förståelsen för Trumps väljare har på många håll, på båda sidor om Atlanten, varit svag. Och på tal om känslor: Personer som själva inte sympatiserar med Trump har inte sällan låtit sina egna känslor och antipatier stå i vägen för en klarsynt analys av vad som har hänt i det amerikanska samhället och därmed även med dess väljare.

Till slut utmynnade denna arrogans under valrörelsen, för det är vad det är, i försök att utmåla presidentvalet som ett val om själva demokratin. Men det bet inte. Bland minoriteter har hans väljarsiffror enligt val­lokalsundersökningar från AP VoteCast slagit nya rekord för en republikansk presidentkandidat. 41 procent bland Asiatiska amerikaner, 41 procent hos Latinos. Bland unga väljare var stödet för Trump 46 procent och det tidigare stora könsgapet har minskat jämfört med tidigare val.

Så varför har väljarna svängt? I vallokals­undersökningar så uppger många väljare att ekonomin och migrationspolitiken har varit avgörande för deras val av parti. Rasism och utrikespolitik rankas däremot väldigt lågt.

Men Demokraternas satsningar på exempelvis infrastruktur och minskad inflation har drunknat i sorlet från impopulära ideologiska frågor som Biden – utan att verka särskilt entusiastisk – accepterat i sitt parti. Demokraterna har under de föregående fyra åren förespråkat könsbyten för barn, lågaffektivt bemötande av brottslingar, utbildning i genus- och ”kritiska vithetsstudier” för statsanställda och elever. Dessa frågor har kommit att symbolisera demokraternas ideologiska ökenvandring.

Demokraterna har ständigt av republikanerna utmålats som elitiska och ideologiskt förblindade, fullkomligt bortkopplade från många amerikaners svåra vardag. Det hjälpte inte att Kamala Harris under den, för hennes del, alltför korta valrörelsen gjorde en skarp gir in mot mitten – bilden var redan satt och kunde inte rubbas.

Demokraternas koppling till den amerikanska arbetarklassen har i mångt och mycket klippts av. Det är nu ett parti för välutbildade väljare med en stark progressiv självbild. En mer populistisk vänsterkandidat som Bernie Sanders och hans närmast klassiska europeiska socialdemokrati förkastades tidigt av Demokraterna. Därför stod Republikanerna ensamma kvar med sin säregna moderna kombination av vänster- och högerpolitik.

Allt detta utgör en, vid det här laget uttjatad, lärdom för europeiska politiker: förfrämliga era väljare på egen risk. Ju mer innerstadsväljarens föreställningsvärld dominerar ­politiken, desto mindre blir stödet utanför bubblan. Bristande förståelse för vilka frågor som väljare berörs är en sak, men värre är när väljarnas bekymmer eller tankar betraktas som en konsekvens av desinformation eller att de är korkade och bigotta. När så sker ­vänder väljarna på klacken och kan även ­tänka sig att välja en kaotisk och oförutsägbar ­kandidat som Donald Trump.

Sist men inte minst så visar den gångna amerikanska valrörelsen hur traditionella medier helt eller delvis har rundats av Republikanerna. Det finns helt enkelt gott om alternativ för direktkommunikation med väljare. Den politiska dagordningen sätts inte längre i USA av New York Times eller de stora Tv-kanalerna. Poddaren Joe Rogans intervju med Donald Trump som varade i nästan tre timmar har setts 45 miljoner gånger bara på Youtube. Det är, på många vis en ny politisk takt och atmosfär som inte behärskas av många gamla institutioner.wejman

Förståelsen för Trumps väljare har på många håll, på båda sidor om Atlanten, varit svag.