Flerbarnstillägget är ett haveri och måste skrotas helt _[GP-230713_Hampus Magnusson, Bruno Tiozzo och Joel Wickman

Särskilt utsatta områden i sverige, som bergsjön och hjällbo, har extremt hög arbetslöshet, skriver debattörerna

Flerbarnstillägget infördes i en tid då man var rädd för en befolkningsminskning. Det är inte längre fallet och tillägget har nu blivit till både en broms för integrationen och jämställdheten, skriver Hampus Magnusson, Bruno Tiozzo och Joel Wickman (M).

Tillägget är inte bara ekonomiskt oförsvarbart utan även en integrationsbroms och ett jämställdhetshaveri.

U lf Kristersson var i sitt Almedalstal tydlig med att Sverige behöver en ny socialpolitik: ”Sverige har flerbarnstillägg som uppmuntrar att skaffa många barn. I stället borde vi ju uppmuntra kvinnor i utanförskap att ta sig in på arbetsmarknaden. Det vore en sant feministisk inrikespolitik! 

I dag satsar Sverige på familjeplanering – i andra länder. Men vill inte prata om samma kvinnofälla i Sverige.”

Familjeplanering kan föra tankarna till socialistiska stater som Kina, men då missar man de problem med integration, utanförskap och nyrekrytering till brottsligheten som präglar dagens Sverige. Problem som i hög grad är knutna till det höga födelsetal som flerbarnstillägget finansierar.

Naturligtvis har var och en frihet att skaffa hur många barn de vill, men då ska de även ta det fulla ansvaret för sin familj och inte vältra över detta på skattebetalarna.

Så sent som 2017 ökade S-regeringen biståndsbudgeten avseende familjeplanering till åtta procent av den totala budgeten. Merparten av pengarna gick till att utbilda kvinnor i afrikanska länder. Trots stor invandring från just dessa länder, finns ingen riktad information i Sverige om familjeplanering.

Okunskap, hederskultur och klanstruktur bidrar till att många utomeuropeiska invandrarkvinnor skaffar flertalet barn trots avsaknad av inkomst. Bristande integration förenat med tillgång till generösa bidrag har lett till att de fastnar i återkommande barnafödande, arbetslöshet samt avbruten SFI. Mödrarna permanentas i utanförskap genom långtidsarbetslöshet och otillräckliga kunskaper i svenska.

I dag finns grupper i utsatta områden med betydligt högre födelsetal än resten av landet. Många barn uppfattas som ett tecken på status, exempelvis bland kvinnor från Somalia, ett land där det i genomsnitt föds sex barn per kvinna. På grund av den ekonomiska utsatthet som dessa lever i leder de stora barnkullarna till trångboddhet. Trångboddhet i kombination med utanförskap innebär svåra uppväxtförhållanden för många barn. Polisen varnar för nyrekrytering av unga till kriminella gäng i utsatta områden. En stor del av rekryteringen sker på gatan, dit barn tar sin tillflykt till följd av svåra hemförhållanden.

Utsatta stadsdelar som har en växande yngre andel av befolkningen utgör en grogrund för kriminalitet. Göteborg är den stad som har flest särskilt utsatta områden i Sverige och professor Peter Esaiasson har i sin bok ”Förorten” studerat två av dessa närmare, nämligen Bergsjön och Hjällbo, områden med extremt hög arbetslöshet.

Esaiasson refererar där till en kvinna som ansåg att hon genom att föda nio barn uppfyllt sin del av samhällskontraktet och nu förväntade sig återbetalning. Esaiasson berör även samhällsvetare som forskat om socialförsäkringssystemen och kommit fram till att kvinnor som utbildar sig väntar med att bli gravida till sin första anställning medan kvinnor utan utbildning i stället tjänar på att bli gravida tidigt och ofta.

När barnbidraget infördes 1937 fanns en rädsla att Sverige stod inför en befolkningsminskning. Sedan dess har barnbidraget ändrats från att vara inkomstprövat till att bli ett allmänt bidrag. 1982 tillkom flerbarnstillägget med ökande bonus upp till sex barn. Det innebär att en sexbarnsfamilj genom flerbarnstillägg kan kvittera ut 140 880 kronor skattefritt per år.

Denna konstruktion är i dagens kontext helt orimlig, då vår folkmängd de senaste 20 åren ökat med cirka 1,4 miljoner. Detta är en hög befolkningsökning som i huvudsak beror på en ansvarslös invandringspolitik vilken resulterat i framväxten av parallellsamhällen, trångboddhet, religiös extremism och en kvinnosyn som inte hör hemma i Sverige. 

I ljuset av detta blir flerbarnstillägget inte bara ekonomiskt oförsvarbart utan även en integrationsbroms och ett jämställdhetshaveri.

Bidraget saknar motstycke i världen och skickar en fullständigt felaktig signal från samhället att vi premierar kvinnor att vara hemma och föda barn i stället för att utbilda sig och arbeta.

Flerbarnstillägget kostar i dag skattebetalarna cirka 3,7 miljarder kronor per år och är pengar som i stället hade kunnat användas för att bekosta samhällets kärnuppgifter.

På vårt initiativ driver Göteborgsmoderaterna linjen att helt avskaffa flerbarnstillägget, medan partiledningen hittills varit av åsikten att det ska avskaffas först från det fjärde barnet. Vi välkomnar nu att statsministern i samband med förverkligandet av Tidöavtalet går oss till mötes och avskaffar flerbarnstillägget helt.