Här berättar romerna själva hur tiggeriet organiseras_251001

https://www.friatider.se/har-berattar-romerna-sjalva-hur-tiggeriet-organiseras

Ingen flicka i förskolan ska tvingas bära slöja_GP-250916

Ett barn i förskoleåldern kan inte förstå eller välja att bära slöja. När vuxna beslutar att små barn ska täcka sig är det en form av tvång.

Förskolan ska vara en fristad från förtryck, men i våra förskolor finns flickor som redan i förskoleåldern förväntas dölja sig bakom en slöja. Det är dags att sätta barnens rättigheter före vuxnas påbud. Därför har Demokraterna lagt en motion i Göteborgs kommunfullmäktige om att utreda ett förbud mot slöja på barn i förskolan, skriver tre politiker från Demokraterna.

Förskolan är den första delen av vårt utbildningssystem. Här ska alla barn mötas som just barn, inte som bärare av vuxenvärldens idéer om kön, religion eller heder. Läroplanen är tydlig: förskolan ska motverka traditionella könsmönster och verka för jämställdhet. Ändå ser vi hur små flickor redan i 1–5 års ålder blir påtvingade symboler som markerar kön och sexualitet.

Slöjan är ett könsbundet plagg som enbart bärs av flickor. Den signalerar blygsamhet och en förväntan om att flickor ska skydda sig från mäns blickar. När detta förs över på små barn skickas två budskap som aldrig kan tillåtas: att flickor redan i tidig ålder bär ansvar för att dölja sina kroppar och att män i grunden är ett hot. Det innebär en motbjudande sexualisering av små barn. Dessa föreställningar har ingen plats i ett fritt och jämställt samhälle. Demokraterna kommer aldrig att acceptera att slöjan används som ett uttryck för tvång eller förtryck. Vi står upp för flickors och kvinnors frihet i alla åldrar.

I Sverige har vi de senaste århundradena gjort en lång resa där kyrkans och religionens makt över det världsliga har tryckts tillbaka och där de individuella fri- och rättigheterna har satts i främsta rummet. Många strider har tagits för barns rättigheter, för att öka jämställdheten och för att stärka homosexuellas rättigheter. Sverige är i dag ett sekulärt demokratiskt samhälle där religionen har anpassats och förpassats till det privata. Svensk lag och individuella fri- och rättigheter står alltid över alla tänkbara formuleringar i bibeln, koranen eller andra religiösa skrifter. Det har varit en lång och mödosam kamp att få bort osunda seder och värderingar i Sverige. Nyanlända kulturer har inte varit med om denna anpassning och vi behöver därför driva samma process igen.

Det underlättar att det i dag finns bättre lagstiftning som försvarar både barns och kvinnors rättigheter. Barnkonventionen, som är svensk lag, fastslår att barnets bästa alltid ska komma först. Artikel 14 säger att barn har rätt till religionsfrihet, men också att denna rätt inte får utövas på ett sätt som skadar barnet. Ett barn i förskoleåldern kan inte förstå eller välja att bära slöja. När vuxna beslutar att små barn ska täcka sig är det en form av tvång. För oss Demokrater är det självklart att göra allt vi kan för att sätta stopp för detta.

Slöjan är inte bara en religiös symbol, den kan också vara ett uttryck för hedersförtryck. När flickor förväntas täcka sitt hår för att skydda familjens heder är det början på samma kontroll som senare i livet kan växa till långtgående begränsningar. Förskolan ska vara en fristad där barnen får andas frihet, inte en plats där förtryck normaliseras. Demokraterna vågar säga nej där andra sviker.

Vi är medvetna om att svenska domstolar tidigare har underkänt kommunala beslut om slöjförbud, men dessa domar har rört äldre elever och vuxna. Förskolan är en annan kontext. Här handlar det om små barn som saknar möjlighet att göra självständiga val. Europadomstolen har också i flera fall slagit fast att inskränkningar i religionsfriheten kan vara berättigade när det handlar om att skydda barn och främja jämställdhet. Demokraterna vill pröva frågan på ett rättssäkert sätt, med barnens bästa i centrum.

Motståndare till vår motion varnar för att ett förbud kan leda till att vissa föräldrar väljer religiösa privata alternativ eller håller sina barn hemma. Den risken finns, men den kan aldrig väga tyngre än barns rätt att slippa bära symboler som begränsar deras frihet. Förskolan finns för barnen, inte för att vuxna ska kunna upprätthålla hedersnormer eller religiösa påbud.

Barnens tid i förskolan går aldrig i repris. De första åren är avgörande för deras utveckling, självkänsla och känsla av frihet. Vi kan inte acceptera att flickor redan i denna ålder görs ansvariga för vuxnas föreställningar om kön och sexualitet. Göteborgs stad får inte bidra till att legitimera och normalisera detta.

Att utreda ett förbud är inte ett angrepp på religionsfriheten för vuxna, det är ett försvar för barns rättigheter och förskolans uppdrag att stå upp för jämställdhet och barns lika värde.

Den som värnar barns lika värde kan inte säga nej till vår motion. Demokraterna tar ställning för alla flickors rätt till frihet och jämställdhet – oavsett kulturell bakgrund. Vems sida väljer du? *

" När flickor förväntas täcka sitt hår för att skydda familjens heder är det början på samma kontroll som senare i livet kan växa till långtgående begränsningar.

Stå upp för din åsikt, men lyssna även på invändningar_[Susanna Birgersson_GP-250913

Är du också konflikträdd? Eller inte direkt konflikträdd, men kanske så där så att du instinktivt undviker att stöta dig med omgivningen, eftersom det är så obehagligt att möta andra människors negativa känslor? De allra flesta av oss har åtminstone en liten dos konflikträdsla i personlighetsmixen. Och det är inte så dumt.

Vi måste inte göra alla meningsskiljaktigheter till sociala snubbeltrådar precis hela tiden. Samvaron med andra blir smidigare och trevligare om vi oftare söker samförstånd än konflikt. Men det är också farligt om det går för långt, om instinkten cementeras. Det är farligt när konflikträdslan får oss att inte våga stå raka i våra djupaste övertygelser. Vår mänsklighet förtvinar om vi ständigt anpassar oss efter flocken.

Jag arbetar med att uttrycka åsikter, ståndpunkter som inte sällan anses vara minoritetsåsikter i det här landet. Likväl är det en kraftansträngning, också för mig, att i det fysiska mötet med människor, uttrycka avvikande åsikter. Det är så mycket skönare att hålla med, eller att bara undvika det där som skaver och skiljer oss åt.

Alla som hyser klassiskt borgerliga åsikter upplever av och till att just dessa är de avvikande åsikterna. Vrider man på P1-morgon eller tittar på Aktuellt på kvällen, kommer de kritiska intervjufrågorna i stort sett alltid från en mitten/vänster- eller ren vänsterposition.

De politiska åsikter som uttrycks från den så kallade folkkyrka jag fortfarande är medlem i, är alltid i linje med uppfattningarna hos partier till vänster om mitten. När forskare och universitetslärare samlar sig i upprop om olika saker, är det mestadels vänsteråsikterna som uttrycks. Det betyder naturligtvis inte att alla universitetslärare är vänster, men att de som ropar högst ofta är det.

På arbetsplatser där de flesta har någon form av högskoleutbildning är det ofta lättare att slentrianmässigt uttrycka vänsteråsikter än högeråsikter. Man behöver inte se sig om över axeln innan man suckar över Gaza, klimatet, rasismen eller Tidöpartiernas nedskärningar och skattesänkningar.

Medan den som oroar sig för ett växande hat mot Israel, för en alltmer flagrant antisemitism och för islams inflytande över Europa, oftast inte talar lika högt om detta. Oro för invandringens följder på lång sikt är liksom inget man nämner i förbifarten vid kaffemaskinen i lärarrummet. Den som tycker att pojkar och flickor ska behandlas exakt likadant fruktar inget, medan den som till exempel anser att pojkar kan behöva en fastare hand vinnlägger sig om att formulera denna sin åsikt på ett politiskt acceptabelt sätt.

Nyligen lät Köpenhamns universitet undersöka det intellektuella och ideologiska klimatet vid fakulteterna. Det visade sig att 40 procent av studenterna som upplever sig tillhöra en politisk minoritet känner sig utfrysta, misstänkliggjorda och tvekar inför att uttrycka sina åsikter. Tidningen Weekendavisen gick djupare ner i siffrorna och kunde visa att det inte är minoriteterna med vänsterextrema åsikter som upplever sig exkluderade.

Som Silje Sørensen, psykologistudent och medlem i Revolutionært Kommunistisk Parti, säger till tidningen: ”Jag upplever en jättestor öppenhet för revolutionära idéer”. Det är i stället de som är engagerade i borgerlig studentpolitik som märker att de inte bjuds in till fester och plötsligt behandlas som luft. Det är deras lokaler som vandaliseras. Många med borgerliga eller konservativa åsikter undviker att säga vad de tycker på föreläsningar och seminarier. Det finns till och med socialdemokratiskt aktiva studenter som kan berätta om trakasserier från vänsterradikala studiekamrater.

Att universitet är hemvist för revolutionära idéer är ingen nyhet. De senaste åren har flera stora amerikanska universitet varit skådeplatsen för Palestinamanifestationer som urartat i terrorromantik och öppen antisemitism. Det var från universiteten som wokeideologin sipprade ut och in i den amerikanska förvaltningens alla delar, ända in i kursplaner och läromedel.

Det var i denna miljö den konservativa debattören Charlie Kirk klev in. Han ställde sig på ett podium eller slog upp ett tält och började ifrågasätta de slentrianmässiga vänsteraxiomen. Han debatterade alla och envar som ställde sig vid mikrofonen. Han var skickligare än någon annan. Han underkände försanthållande utgångspunkter på löpande band och förklarade varför.

Han framhöll konservativa dygder och manade studenterna att våga bilda familj tidigt. Han pillade sönder föreställningen om att kön är en konstruktion. Och människolivet börjar i livmodern, liksom människovärdet, menade Charlie Kirk – i en tid där abortmöjligheterna begränsats på vissa håll, och utvidgats på andra. (I New York till exempel kan fullgångna foster aborteras om en läkare tycker att det finns skäl för det.)

Fosterlandskärleken gick som en röd tråd genom hans politiska engagemang, och hans organisation ”Turning Point” sägs ha varit avgörande för att så många unga män röstade på Trump 2024. Han älskade den amerikanska konstitutionen. Han stöttade Israel och fördömde Hamas.

Det är inte svårt att förstå varför Charlie Kirk var hatad. Han utmanade det paradigm som skyller väst för allt ont i hela världen och tolkar all mänsklig samvaro och interaktion som en funktion av ojämlika maktrelationer. Han skämdes inte för sin konservatism, han skämdes inte för sin kristna tro och han skyggade inte för någon fråga. I stället hävdade han att utan öppen debatt mellan meningsmotståndare skulle demokratin inte överleva. USA skulle ramla ner i ett hål av hat och våld.

Därför är det så outsägligt tragiskt att han mördades just under ett sådant slags möte som han blivit känd för; skjuten i halsen medan han argumenterade för sin sak. Två små barn blev faderlösa, en ung kvinna blev änka och ensamstående mamma. Vad mordet kommer att få för politiska följder i vår hårt uppskruvade och våldsamt polariserade samtid är omöjligt att förutsäga.

I en undersökning av yttrandefriheten på amerikanska universitet som presenterades av den oberoende organisationen FIRE härom dagen, underkänns en majoritet av de undersökta skolorna. Och det framgår att viljan att neka meningsmotståndare tillträde till campus inte bara är en vänsterinstinkt, utan i lika hög grad återfinns hos högerlutande studenter. Det är nämligen en mänsklig reflex att vilja stå oemotsagd.

Men Charlie Kirk hade rätt. Om vi inte kan prata med varandra ansikte mot ansikte, om allt vi förmår är att knyta näven i fickan och hata motståndarna på avstånd i våra respektive sociala medier-bubblor, om opinionsbildning reduceras till att skrika ut vårt hat i demonstrationståg, då är det slut med demokratin. Allt som återstår är våld och förstörelse.

Att respektfullt anmäla en avvikande politisk åsikt, i föreläsningssalen, i fikarummet eller i omklädningsrummet, det är den allra viktigaste motståndshandlingen just nu.

Det är inte svårt att förstå varför Charlie Kirk var hatad. Han utmanade det paradigm som skyller väst för allt ont i hela världen.

Susanna Birgersson

SVT och TT sprider desinformation, när kommer rättelsen?_[Adam Cwejman_GP-250905

Adam Cwejman:

Den första september gick SVT och TT-Nyhetsbyrån (TT) ut med nyheten att ”Israel begår folkmord i Gaza”. Detta slog ”den tunga forskargruppen IAGS fast i en resolution”.

Det låter som entydigt bevis för att folkmord begås. SVT och TT behöver inte själva skriva ”Folkmord begås i Gaza” utan kan, med lånad renommé, låta en ”forskargrupp” säga det. SVT fick till och med en kommentar på nyheten från utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) som svarade att det handlade ”om mycket allvarliga uppgifter”.

Men vad är det för organisation som SVT och TT lutar sig emot för att kunna presentera denna nyhet? SVT skriver att ”International Association of Genocide Scholars (IAGS) grundades 1994. Organisationen har omkring 600 medlemmar som på olika sätt arbetar för att förhindra folkmord, exempelvis som forskare, människorättsaktivister, jurister eller i andra fält.” I TT-artikeln står att ”IAGS är en internationell organisation som samlar omkring 600 medlemmar som forskar om folkmord.”

Om omröstningen i denna ”tunga organisation” sägs det av SVT att tre fjärdedelar röstade för resolutionen. TT skriver att en ”överväldigande majoritet” gjorde det. Låter som att det inte råder några tveksamheter. En majoritet i en forskargrupp anser det vara folkmord, saken är avgjord.

Vid närmare granskning har enbart en minoritet av organisationens samlade medlemmar röstat för resolutionen. Denna detalj är på samma gång väsentlig men samtidigt helt oväsentlig, men vi kommer till det senare.

SVT upptäckte att deras beskrivning av omröstningen var felaktig, så det korrigerades till det faktiska antalet: 28 procent av organisationens medlemmar hade deltagit i omröstningen, varav 86 procent röstat för, det vill säga 18 procent av organisationens samlade medlemmar. Men denna korrigering från SVT (TT har fortfarande inte ändrat sin text) åtföljs inte av någon kommentar eller resonemang. Ingenstans står i nyhetstexten att en uppdatering har skett.

Ändrar det inte nyhetens själva innebörd om 18 procent, och inte ”tre fjärdedelar”, av en organisation bestående av forskare röstar för en resolution?

I själva verket spelar det ingen roll om 18, 60 eller ens 100 procent av organisationens medlemmar röstat för, eller emot, en resolution i denna fråga. Den ”tunga forskargruppen” är nämligen en helt öppen förening som vem som helst kan bli medlem i.

Organisationen hyser visserligen forskare, men det finns även privatpersoner, aktivister och personer utan någon särskild kompetens när det kommer till internationell rätt. Att medlemsmatrikeln eller de röstande medlemmarna uteslutande består av forskare eller sakkunniga beläggs alltså inte av SVT eller TT, trots att intryck ges att det handlar om forskare.

En ledtråd till varför det är på det viset är att det bland medlemmarna finns illustra forskare som kejsaren Palpatine (Star Wars) och svenska ståupkomikern Aron Flam, båda två ”aktiva medlemmar” enligt IAGS hemsida.

Det finns inget som helst krav för att bli medlem av IAGS annat än att betala medlemsavgiften på 1200 kronor (300 kronor för studenter och personer med låg inkomst). Detta räcker även för att vara en röstande medlem. Det krävs alltså ingen akademisk titel, ingen speciell kunskap om internationell rätt, koppling till akademisk institution eller publiceringar inom forskningsfältet för att vara aktiv medlem eller rösta för eller emot resolutioner.

SVT och TT behöver bara en respektingivande organisationsförkortning, som ger intryck av att det rör sig om en grupp med 600 sakkunniga akademiker, för att agera. Utan kritisk granskning skapar de sedan en nyhet som fastslår att ett folkmord pågår just nu.

I skrivande stund har ingen rättelse eller uppföljande nyhet gjorts av varken SVT eller TT, annat än SVT:s uppdatering gällande det oväsentliga antalet (18 procent) medlemmar som röstade för resolutionen. Men även om klargöranden och rättelser skulle ha gjorts så är nyheten och dess innebörd nu etablerad sanning, inget kan nu ändra på den saken.

SVT och TT har en dominerande roll i svensk utrikesbevakning och bär ett tungt ansvar för en korrekt rapportering. Många andra mediekanaler förlitar sig på deras bevakning. I fallet med TT-Nyhetsbyrån så köper nästan samtliga större tidningar i Sverige in nyheter från dem.

Denna pinsamma historia – som i svensk kontext är ett utmärkande exempel på ren desinformation och fejknyheter – hade kunnat undvikas om grundliga, och egentligen väldigt enkla, efterforskningar hade gjorts.

I stället för att rakt av köpa organisationens egen beskrivning hade man kunnat titta på de aktiva medlemmarnas meriter – vilket är öppen information – och undersöka resolutionens faktiska belägg och källor. Man hade dessutom (vilket SVT enbart gjorde i efterhand!) kontrollera på hur många som faktiskt röstade. Med sådana efterforskningar hade ord som ”tung organisation” och ”600 medlemmar som forskar om folkmord” inte skrivits ut. Faktum är att det inte hade blivit någon nyhet överhuvudtaget.

När kommer SVT:s och TT:s uppföljande nyheter där de klargör att de vilselett tittare och läsare?

Nyheten att en ”tung forskargrupp” konstaterat att det begås folkmord i Gaza visade sig bygga på en resolution som 18 procent av medlemmarna i en helt öppen organisation röstat för.

Adam Cwejman