En ekonomi som kretsar kring Artificiell intelligens riskerar att koncentrera kapital till ett fåtal företag medan kostnaderna sprids ut över en hel samhällsklass.
Hur lång tid tar det innan en AI-modell klarar av att mäta sig med ett professionellt team av virologer? Frågan ställdes av Forecasting Research Institute (FRI), som drivs av den amerikanske forskaren Philip Tetlock, känd för sin forskning om framtidsscenarier.
De som svarade på frågan var dels personer som arbetar med prognoser och framtidsscenarier, dels sakkunniga inom virologi, alltså studiet av smittsamma sjukdomar.
Det genomsnittliga expertsvaret hamnade på 2030, medan de som arbetar med framtidsscenarier svarade 2034. Men det hela var något av en kuggfråga, då OpenAI:s o3-modell klarade av virologernas uppgifter redan i april detta år.
Sedan samma bolags tjänst, ChatGPT, såg världens ljus vintern 2022 har mycket hänt med AI-modellerna.
En rad stora amerikanska bolag, däribland Meta, Amazon, Alphabet och Microsoft, har anslutit sig till kapplöpningen om att bygga de mest avancerade AI-tjänsterna och använda dem i kommersiella syften. Hack i häl finns de kinesiska konkurrenterna Baidu, Tencent och Alibaba.
Det investerade kapitalet, både för datacenter, energiinvesteringar och träning av AI-modeller, bär på egen hand upp världens börser och är, även justerat för inflation, en av de största ekonomiska satsningarna i vår tid. Världens högst värderade bolag, Nvidia, tidigare känt mest för sina grafikkort, är med sina chip och mjukvara motorn i utvecklingen av AI-modellerna.
Resultaten har inte dröjt. Färdighetsnivån i de senaste modellerna ökar exponentiellt, och dessa nya redskap finner allt fler användningsområden. Alltifrån kontorstjänster, administration, forskning och styrning av maskiner till en rad andra digitala och kunskapsintensiva områden använder sig nu av AI.
Vad som ännu dröjer är egentligen inte ytterligare kapacitet, även om sådan tillkommer, utan breddad tillämpning. Låter det som en ostoppbar teknisk revolution på några få år?
Än så länge verkar det så. Invändningar om att AI-modeller hallucinerar, begår misstag eller missförstår kan egentligen viftas bort. För det gör ju vi människor också. Skillnaden är att den utveckling som skett sedan 2022 avseende AI-modeller vida överträffar människans förmåga att utvecklas, lösa problem och införskaffa mer information.
Egentligen behöver vi inte, likt FRI, ägna oss åt prognoser om när AI-modeller delvis eller helt ersätter mänsklig arbetskraft. Vi kan nämligen vara säkra på att när det är möjligt, genomförbart och lagligt, kommer det också att ske på en rad områden.
Om AI kan integreras i något kontorsarbete och arbeta utan avbrott till en bråkdel av kostnaden för en människa som behöver ta ledigt, fortbilda sig, vila och har dåliga dagar kommer många företag att fatta det logiska beslutet att skära ned.
Sådan är kapitalismen, och det är också dess största styrka: ständig innovation, utveckling och ökad produktivitet. Visst finns det ekonomiska fördelar med detta för hela ekonomin.
Men dessa fördelar utgör samtidigt dess skuggsida – för all hastig förändring av arbetsmarknaden, ekonomin och den teknik som genomsyrar det moderna samhället förändrar våra livsvillkor, och inte alltid till det bättre. De som rationaliseras bort, försvinner i nedskärningar och blir överflödiga måste gå vidare med sina liv. Deras förlust och inkomstbortfall kommer att behöva hanteras.
Den ekonomiska omdaning som nu sker påminner på vissa sätt om det som skedde när jordbruket mekaniserades eller då industrin blev storskalig.
Men det finns också avsevärda skillnader, och dessa gör dagens ekonomiska förändring annorlunda: Vinsterna är koncentrerade till ett fåtal aktörer som har möjlighet att skapa de absolut snabbaste, mest effektiva och storskaliga AI-tjänsterna. Det kan inte enkelt jämföras med dem som byggde och ägde jordbruksmaskiner eller de största industrierna. Då handlade det om verksamheter som gick att beskatta, reglera och inlemma i den fortsatta ekonomin.
Hur gör man något liknande med Tencent eller Microsoft? Om det är något som utmärker 2010-talets multinationella mjukvarujättar är det att de undslipper all form av beskattning och djupare ansvarstagande för de marknader de påverkar.
Motsättningen mellan arbete och kapital, som alltid existerat i kapitalistiska ekonomier, blir därför särskilt tydlig. Medan vinsterna samlas hos ett fåtal företag sprids kostnaderna – för omställning, arbetslöshet och strukturförändring – ut.
Det är alltså sekundärt att träffsäkert förutspå när AI-modeller når paritet med våra mänskliga förmågor eller när de i praktiken kan ersätta arbetsuppgifter som människor utför. När det är möjligt så kan det inte hållas tillbaka.
Det räcker att kunna tänka tanken att det kommer att ske för att förbereda sig, politiskt och ekonomiskt, för vad det kommer att innebära. Den politiker som ignorerar detta riskerar att påminna om de konservativa politiker som efter Första världskrigets slut togs på sängen av de sociala och politiska revolutioner som helt förändrade vår värld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.