Invandring_FriaTider-250812

Sverigedemokraternas Youtube-kanal Riks publicerade på lördagen en intervju där partiets migrationspolitiske talesperson Ludvig Aspling (SD) bemöter kritiken mot Tidö-partiernas fortsatt generösa invandringspolitik. Men flera påståenden i bemötandet är felaktiga och några är direkt vilseledande, visar Fria Tiders kartläggning.

Dela artikeln

Bakgrunden till Asplings framträdande är en tidigare artikel i tidningen Fokus, där migrationsforskaren Henrik Malm Lindberg visat att invandringen inte har minskat i någon som helst betydande omfattning under Tidö-regeringens snart tre år vid makten.

Flera påståenden som Ludvig Aspling gör i inslaget stämmer dock inte med faktiska förhållanden eller ger en vilseledande bild av hur invandringen ser ut. Några exempel följer.

Asplings påstående:

"En väldigt stor skillnad hur det ser ut idag jämfört med det har varit förut är att tidigare så har invandringen bestått till väldigt stor del av asylsökande medans det nu är studenter och arbetstagare till största delen."

Verkligheten:

Påståendet är felaktigt. Det är bara under asylkaosets toppår 2016 som fler uppehållstillstånd delats ut till asylsökande än till studenter och arbetskraftsinvandrare gemensamt, se Migrationsverkets siffror för 2009–2020 (vår sammanställning, gulmarkerad rad) samt siffror för 2021 och framåt här. Den största delen under 2025 är varken studenter eller arbetskraft utan anhöriginvandrare, som nu utgör cirka hälften av invandringen enligt Fokus artikel. Den största delen av anhöriginvandringen är i sin tur anhöriga till asylinvandrare från Mellanöstern och Afrika. "Dessa (dvs araber och afrikaner som inte behöver försörja sig, FT:s anm.) utgör omkring en fjärdedel av hela invandringen. Mönstret har varit likartat under hela mandatperioden", skriver Fokus.

Asplings påstående:

"Mycket av det här (arbetskraftsinvandringen) består av fusk, korruption, det är olika typer av upplägg för att komma runt framförallt reglerna om arbetskraftsinvandring."

Verkligheten:

Påståendet är korrekt eftersom arbetsgivare som vill anställa tredje lands-invandrare inte måste betala eller ställa säkerhet för skatt och socialavgifter för den påstådda anställningen i samband med ansökan om uppehållstillstånd, i motsats till i många andra länder. Ansökan baseras i huvudsak på ett anställningsavtal som de flesta kan sätta ihop i Word, vilket inbjuder till skenanställningar, skuggkontrakt och handel med anställningsavtal. Något krav på att skatter och avgifter faktiskt ska betalas eller garanteras vid ansökan utreds inte och har heller inte föreslagits av Tidö-regeringen, varför fusket kan väntas bestå.

Asplings påstående:

"80-procentsregeln kommer från denna regering".

Verkligheten:

Kravet på att arbetskrafts­invandrare ska kunna visa ett anställningsavtal på minst 80 procent av medianlönen i Sverige infördes visserligen av Tidöregeringen den 1 november 2023, men det berodde på att Socialdemokraterna i lagförslaget2021/22:284 ("Ett höjt försörjningskrav för arbetskraftsinvandrare") redan hade infört ett rättsligt krav på ”god försörjning”, som trädde i kraft under Tidöregeringen. Det ankom då på Tidöregeringen att besluta om den exakta nivån.

Asplings påstående:

"Internationella studenter (och deras anhöriga) har inte försäkringstillhörighet och kan inte plocka ut några bidrag".

Verkligheten:

För tredjelandsstudenter gäller oftast att de inte är försäkrade i Sverige och därmed inte får ersättning från Försäkringskassan om de inte arbetar eller är doktorander, då kan de omfattas. Kommunerna är dock skyldiga att förse nödställda studenter, precis som illegala invandrare, med socialbidrag oavsett studenternas skyldigheter enligt övrig lagstiftning, såsom att tillståndet förutsätter egen försörjning. Tidöpartierna enades visserligen i det så kallade Tidöavtalet om en informationsplikt som skulle tvinga kommunerna att informera Migrationsverket och polisen vid bidragsutbetalningar till den som bryter mot reglerna om uppehållstillstånd. Kravet på att införa informationsplikten släpptes emellertid av SD 2024 och den infördes aldrig. "Vi kan leva utan den", förklaradeAspling då.

Asplings påstående:

"Asylinvandringen har minskat kraftigt under mandatperioden."

Verkligheten:

Den kraftiga minskningen av den direkta asylinvandringen skedde under S regeringstid, men sedan dess har siffrorna fortsatt att falla. Som angetts ovan bedriver regeringen dock i praktiken en fortsatt asylinvandring från arabvärlden och Afrika genom att undanta asylinvandrares anhöriga från det generella försörjningskravet vid anhöriginvandring. Asylrelaterad anhöriginvandring är således den största gruppen av anhöriginvandrare och anhöriginvandringen utgör enligt Fokusidag ca hälften av den totala invandringen till Sverige. Regeringen bedriver således en historiskt hög andra generationens asylinvandring från arabvärlden och Afrika. Undantaget från försörjningskravet infördes av Fredrik Reinfeldt 2009 och har behållits av Tidöregeringen. Det finns inga förslag om att ta bort undantaget för asylinvandrare, varför den höga anhöriginvandringen från typiska asylländer i Mellanöstern och Afrika kan väntas fortsätta

Den tekniska revolutionen kommer bli politisk_[Adam Cwejman_GP-250806

En ekonomi som kretsar kring Artificiell intelligens riskerar att koncentrera kapital till ett fåtal företag medan kostnaderna sprids ut över en hel samhällsklass.

Hur lång tid tar det innan en AI-modell klarar av att mäta sig med ett professionellt team av virologer? Frågan ställdes av Forecasting Research Institute (FRI), som drivs av den amerikanske forskaren Philip Tetlock, känd för sin forskning om framtidsscenarier.

De som svarade på frågan var dels personer som arbetar med prognoser och framtidsscenarier, dels sakkunniga inom virologi, alltså studiet av smittsamma sjukdomar.

Det genomsnittliga expertsvaret hamnade på 2030, medan de som arbetar med framtidsscenarier svarade 2034. Men det hela var något av en kuggfråga, då OpenAI:s o3-modell klarade av virologernas uppgifter redan i april detta år.

Sedan samma bolags tjänst, ChatGPT, såg världens ljus vintern 2022 har mycket hänt med AI-modellerna.

En rad stora amerikanska bolag, däribland Meta, Amazon, Alphabet och Microsoft, har anslutit sig till kapplöpningen om att bygga de mest avancerade AI-tjänsterna och använda dem i kommersiella syften. Hack i häl finns de kinesiska konkurrenterna Baidu, Tencent och Alibaba.

Det investerade kapitalet, både för datacenter, energiinvesteringar och träning av AI-modeller, bär på egen hand upp världens börser och är, även justerat för inflation, en av de största ekonomiska satsningarna i vår tid. Världens högst värderade bolag, Nvidia, tidigare känt mest för sina grafikkort, är med sina chip och mjukvara motorn i utvecklingen av AI-modellerna.

Resultaten har inte dröjt. Färdighetsnivån i de senaste modellerna ökar exponentiellt, och dessa nya redskap finner allt fler användningsområden. Alltifrån kontorstjänster, administration, forskning och styrning av maskiner till en rad andra digitala och kunskapsintensiva områden använder sig nu av AI.

Vad som ännu dröjer är egentligen inte ytterligare kapacitet, även om sådan tillkommer, utan breddad tillämpning. Låter det som en ostoppbar teknisk revolution på några få år?

Än så länge verkar det så. Invändningar om att AI-modeller hallucinerar, begår misstag eller missförstår kan egentligen viftas bort. För det gör ju vi människor också. Skillnaden är att den utveckling som skett sedan 2022 avseende AI-modeller vida överträffar människans förmåga att utvecklas, lösa problem och införskaffa mer information.

Egentligen behöver vi inte, likt FRI, ägna oss åt prognoser om när AI-modeller delvis eller helt ersätter mänsklig arbetskraft. Vi kan nämligen vara säkra på att när det är möjligt, genomförbart och lagligt, kommer det också att ske på en rad områden.

Om AI kan integreras i något kontorsarbete och arbeta utan avbrott till en bråkdel av kostnaden för en människa som behöver ta ledigt, fortbilda sig, vila och har dåliga dagar kommer många företag att fatta det logiska beslutet att skära ned.

Sådan är kapitalismen, och det är också dess största styrka: ständig innovation, utveckling och ökad produktivitet. Visst finns det ekonomiska fördelar med detta för hela ekonomin.

Men dessa fördelar utgör samtidigt dess skuggsida – för all hastig förändring av arbetsmarknaden, ekonomin och den teknik som genomsyrar det moderna samhället förändrar våra livsvillkor, och inte alltid till det bättre. De som rationaliseras bort, försvinner i nedskärningar och blir överflödiga måste gå vidare med sina liv. Deras förlust och inkomstbortfall kommer att behöva hanteras.

Den ekonomiska omdaning som nu sker påminner på vissa sätt om det som skedde när jordbruket mekaniserades eller då industrin blev storskalig.

Men det finns också avsevärda skillnader, och dessa gör dagens ekonomiska förändring annorlunda: Vinsterna är koncentrerade till ett fåtal aktörer som har möjlighet att skapa de absolut snabbaste, mest effektiva och storskaliga AI-tjänsterna. Det kan inte enkelt jämföras med dem som byggde och ägde jordbruksmaskiner eller de största industrierna. Då handlade det om verksamheter som gick att beskatta, reglera och inlemma i den fortsatta ekonomin.

Hur gör man något liknande med Tencent eller Microsoft? Om det är något som utmärker 2010-talets multinationella mjukvarujättar är det att de undslipper all form av beskattning och djupare ansvarstagande för de marknader de påverkar.

Motsättningen mellan arbete och kapital, som alltid existerat i kapitalistiska ekonomier, blir därför särskilt tydlig. Medan vinsterna samlas hos ett fåtal företag sprids kostnaderna – för omställning, arbetslöshet och strukturförändring – ut.

Det är alltså sekundärt att träffsäkert förutspå när AI-modeller når paritet med våra mänskliga förmågor eller när de i praktiken kan ersätta arbetsuppgifter som människor utför. När det är möjligt så kan det inte hållas tillbaka.

Det räcker att kunna tänka tanken att det kommer att ske för att förbereda sig, politiskt och ekonomiskt, för vad det kommer att innebära. Den politiker som ignorerar detta riskerar att påminna om de konservativa politiker som efter Första världskrigets slut togs på sängen av de sociala och politiska revolutioner som helt förändrade vår värld.

Villaområdena som S vill ”blanda” först_[Per Gudmunson_GP-250806

”Sveriges dyraste och mest eftertraktade villaområden” passar allra bäst för att omvandlas med ”blandad” bebyggelse. Det menar arbetarrörelsens bostadspolitiska gren Hyresgästföreningen (HGF), som har utrett vilka bostadsområden som man helst vill förtäta med hyreshus.

De attraktiva villaområdena har förvisso hög livskvalitet idag, konstaterar HGF, men måste förändras för att uppnå integration och hållbarhet. ”Sveriges villaområden bör inte fortsätta vara segregerade ohållbara bostadsplatser för några få, utan borde utvecklas till blandade trädgårdsstäder för alla.”

Hyresgästföreningens radikala vision för att omstöpa alla Sveriges mest eftertraktade bostadsområden passar som hand i handske med Socialdemokraternas plan att ”blanda befolkningen”.

Socialdemokraterna vill ”bygga bort segregationen” genom blandning i ”varje område” i Sverige. Det framgår av partiets nya politiska riktlinjer, som klubbades i våras vid senaste partikongressen. Det var vid detta tillfälle som det göteborgska kommunalrådet Jonas Attenius inskärpte att ”vi behöver blanda befolkningen”.

Socialdemokraterna har som mål att bryta segregationen och få bort de utsatta områdena. En del av integrationen föreslås ske genom att tvinga kommuner att bygga hyresrätter i villaområden.

Samma vecka som S-kongressen slog fast integrationspolitiken lanserade HGF sin rapport om att bygga blandat i villaområdena. Förändringen som förespråkas är enorm. Dessa mest attraktiva områden föreslås ge plats för 600 000 bostäder. Det är mer än halva miljonprogrammet, bara i ett begränsat antal utvalda villaområden.

I Stockholm listas tio områden, med Danderyds Djursholm i topp, följt av Torsvik och Askrike på Lidingö, samt Ålsten, Höglandet och Nockeby i Bromma. Förtätning av villaområdena skulle enligt HGF ge plats till 287 600 nya bostäder.

Göteborgslistan toppas av Långedrag, Kärrdalen och Hisings backa, följda av Sävedalen i Partille. Villaområdena föreslås ge plats åt 72 800 bostäder.

I Malmö pekar HGF ut Bellevue, Eriksfält och Västervång i topp. 19 700 bostäder föreslås.

Hyresgästföreningens blandningsprogram omfattar 410 villaområden i totalt 20 svenska tätorter. Villaområdena ska då rymma ”sex gånger fler människor”.

För Hyresgästföreningen är inte de utsatta områdena problemets rot – utan villorna.

”Det är villaområden med ensidigt bostadsutbud i form av dyra och stora bostäder som segregerar staden, inte billiga flerbostadsområden.” Lösningen är samma som hos S – att ”blanda”.

Hyresgästföreningen är formellt partipolitiskt oberoende. HGF är dock del i arbetarrörelsen på samma sätt som exempelvis kooperationen eller Arbetarnas bildningsförbund, och har konsekvent stöttat Socialdemokraterna i valrörelser.

Vid HGF:s förbundsstämma i juni i år fastslogs valfrågorna inför 2026, där ”fler hyresrätter” är den viktigaste: ”Vi kommer göra allt vi kan för att få Sveriges tre miljoner hyresgäster att gå till valurnorna och göra sina röster hörda”. Så samarbetar Socialdemokraterna och Hyresgästföreningen för att förändra Sverige.