Blodet fryser till is_[Hynek Pallas-GP231114

När jag lyssnar på Kajsa Ekis Ekmans tal under söndagens Palestinademonstration i Göteborg fryser blodet till is, skriver Hynek Pallas.

Floskelfesten är så hysterisk att jag först skrattar till. Vill någon skapa sig en dårvänsterbingo är det bara att plocka orden från debattören Kajsa Ekis Ekmans tal på söndagens Palestinademonstration i Göteborg rakt av.

Men det dröjer inte många sekunder av talet – komplett med chic Intifadabanderoll – förrän hjärnan påminns om sammanhanget och blodet fryser.

Det har gått en månad sedan de pogromer som terrorgruppen Hamas genomförde i Israel den sjunde oktober. 1 200 liv, från spädbarn till åldringar som överlevde Förintelsen slaktades på bestialiska vis. Kvinnor massvåldtogs. Detta på kibbutzer kända för sin fredsaktivism.

Det finns flera ord för detta – jag väljer pogromer eftersom det påminner oss om den historia av antisemitism som har gjort att judar råkar ut för sådant våld. Varför staten Israel behövs. Liksom landets säkerhetsapparat: Det här är vad man har bara kilometer ifrån gränsen.

Orden Ekman väljer är andra. Som ”motstånd” och ”vad trodde ni skulle hända”. I talet som kan höras på Instagram rättfärdigar Ekman – till publikens jubel – det som hände den sjunde oktober. ”Nu kallar ni dem terrorister! Nu kallar ni dem Hamas! /.../ Men de heter Palestina!”

I ett andetag gör hon Hamas synonymt med ”Palestina” och palestinier. En islamistisk organisation som styr Gaza med järnhand sedan 2006 och står för en telefonkatalog av övergrepp på sin befolkning. De lever gott på pengar från Iran och Qatar och deras ledare sitter i Doha, långt ifrån det Gaza där deras män använder civila som sköldar och håller oskyldig gisslan. Deras mål är att utrota Israel och genomföra ett folkmord. När jag ser lajkningarna under Ekmans inlägg från en vänsterman som är känd för sina föreläsningar om mjuka mansroller och feminism undrar jag om detta är vad han önskar palestinierna?

Men allt i Ekmans tal är förväntat. Det är sådant som länge passerat för mainstream. Skribenter som Ekman har levt upphöjda bylineliv på stora morgontidningar. När hon reste med Ship to Gaza – en organisation som bara timmar efter den sjunde oktober förklarade att pogromerna var en ”kraftfull vedergällning” – fick vi idolporträtt.
Det förväntade gäller även internationellt. Som författaren Simon Sebag Montefiore skrivit i en av de bättre texterna denna månad har detta skadliga ”avkoloniseringsnarrativ” blivit det enda sätt många pratar om Israel och Palestina (The Atlantic 27/10).

Det är dags att offentligheten vaknar upp och lägger lika mycket energi på kulturvärldens vänster som vi lagt på Sverigedemokraternas historia och extremhögerns judehat. En person som Athena Farrokhzad – programansvarig för litteraturen på Kulturhuset i Stockholm – deltar i och uppmanar folk att ansluta sig till demonstrationer utanför sin arbetsplats som har både höger- och vänsterextrema inslag. Demonstrationer där antisemitiska folkmordsramsor skanderas och där talen innehåller konspirationer om omhändertagande av muslimska barn i Sverige.

Att stötta Hamas är att rättfärdiga och ursäkta slakt på civila judar. Den som hetsar en folkmassa med tal av det här slaget spär på den föreliggande antisemitism som sedan länge finns i Europa, ger den en legitimerande ”antisionistisk” ram som inte direkt motverkar antisemitismen bland europeiska muslimer. Det är ett hot mot judar i Sverige.

Vi måste vara tydliga: Den som talar så här ställer sig bakom en islamism som är fascism. Den som applåderar detta applåderar fascism. Den som lajkar detta lajkar fascism.
Den som applåderar detta applåderar mörkret

" Men allt i Ekmans tal är förväntat. Det är sådant som länge passerat för mainstream.