DET ÄR LÅNTAGARNA SOM FÅR BETALA PRISET FÖR ATT DE SVENSKA REGERINGARNA AVSTÅTT FRÅN ATT SKAPA EN SUNDARE LÅNEKULTUR. (BILD: JANERIK HENRIKSSON/TT)
D et är snudd på omöjligt att förutse börskrascher. Men vi vet att de återkommer med ojämna mellanrum. Även pandemier drabbar oss då och då, men vi vet inte hur ofta eller hur allvarliga de blir. Livet är fullt av oförutsägbarheter och det är inte annorlunda för samhällen i stort.
Men något som faktiskt har varit uppenbart under många år är att det svenska folket är högt belånat. Svenskarna har haft tillgång till billiga pengar och därutöver har vi åtnjutit ränteavdrag samt låga (eller inga) amorteringskrav. Vad det kan innebära vid en plötslig räntehöjning har också varit känt.
Om detta har vi inte varit ensamma. Låga räntor har varit normen i stora delar av världen i över ett decennium. Men vissa länder har stuckit ut med att därutöver göra det ännu enklare och förmånligare att ta lån. Till dessa länder hör just Sverige.
Att räntan inte kunde vara för evigt låg i korten. Men ingen ville kännas vid att sötebrödsdagarna skulle upphöra, även om Löfven i intervjuer oroade sig över hushållens skuldsättning.
Nu kommer efterräkningen. Detta år kommer 70 procent av alla svenska bolånetagares bundna räntor att gå ut. Riksbanken har höjt styrräntan från noll till tre procent på nio månader. Det innebär att många som har haft räntor kring en procent kommer få räntor som sträcker sig från omkring 3,6 till 4,3 procent. Men eftersom ytterligare räntehöjningar är att vänta så kan vissa få ännu högre räntor.
Det innebär en ökning av månadskostnaden för bostaden på flera hundra procent. Vissa hushåll klarar detta, andra inte. Att sälja i detta läge är förstås inte så roligt. Men det kan bli nödvändigt för vissa.
När räntorna låg på noll fanns det möjligheter för regeringen att trappa ned och avskaffa ränteavdragen samt skärpa amorteringskraven för att dämpa belåningen och kyla ned bostadsmarknaden.
Men det gjordes aldrig av den socialdemokratiska regeringen. Inte heller den borgerliga regeringen har varit särskilt pigg på det, även om man kan resonera att den har mindre möjligheter att göra det nu när hushållsekonomierna går på knäna och man letar efter sätt att underlätta för dem.
Och nu ökar antalet låntagare som begär amorteringsfrihet, det vill säga att slippa amortera på sina lån. Det är fullt förståeligt – bostadsutgifterna och matpriserna har skenat under 2022 och tycks inte minska under en överskådlig framtid. Då är det förstås inte så opportunt att kräva av svenskarna ska plåga sig med avbetalningar på sina lån.
Man behöver inte vara ekonom för att förstå att det fanns ett fönster på ungefär tio år (!) när det faktiskt fanns ett utmärkt tillfälle att göra precis detta: Det vill säga att få svenskar att amortera sina lån i högre utsträckning. Inte bara för att hålla nere belåningen utan även för att dämpa prisökningarna på bostadsmarknaden. Det fanns också en möjlighet att under kontrollerade former trappa ned ränteavdraget. Kom ihåg att när Sverige alltså hade nollränta så betalade staten ut mellan 15 och 20 miljarder per år till låntagare i Sverige med räntor på cirka en procent.
Men det kommer komma en tid då räntorna sjunker och belåningen återigen ökar. Då kommer den svenska regeringen ställas inför ett val: Har man lärt sig av 2010-talets politiska misstag eller tänker man återupprepa dem och skjuta ifrån sig problemet? Det är aldrig försent att uppmuntra till en sundare amorteringskultur och dämpa prisökningen på bostadsmarknaden.
Adam Cwejman: Så blev svenskarna världens mest belånade folk
Trots många chanser avstod svenska regeringar från att dämpa prisökningen på bostadsmarknaden och skapa en sundare lånekultur. Nu betalar låntagarna priset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.