Bäst i test är usel upplysning för väljarna_[Bawar Ismail-GP220826

Förtidsröstningen har börjat och gruppen av veliga och osäkra väljare måste snart bestämma sig. Andelen osäkra väljare ökar enligt opinionsmätningar från SvD/Sifo: från 8,7 procent till 11,3 procent.

Kanske kan de många partikompasserna hjälpa att orientera väljare som fortfarande känner sig vilsna. Kanske stöter man också på olika intresseorganisationers kartläggningar av riksdagspartiernas sakpolitik. Det är trots allt ett vanligt inslag i svenska valrörelser numera.

I år har exempelvis kvinnorättsorganisationen Kvinna till kvinna valt att sammanställa riksdagspartiernas jämställdhetspolitik i syfte att kröna det alternativ man anser vara bäst. Vänsterpartiet är det enda partiet som får fullt ut godkänt utan några anmärkningar. 

På andra plats kommer Socialdemokraterna och Miljöpartiet med sex godkända kriterier och varsin varningsflagg. Sverigedemokraterna är i botten med noll godkända kriterier, två varningar och hela fem underkända svar.

Men vilka kriterier är det Kvinna till kvinna valt för att bedöma vilka partier man anser driver bäst jämställdhetspolitik? Det rör sig bland annat om kategorin mäns våld mot kvinnor, där organisationen valt att ge Moderaterna en varningsflagg. 

Varför? För att partiet tydligen inte använder terminologin ”mäns våld mot kvinnor” och för att M inte presenterat konkret politik för att just förebygga sådant våld. En snabb googling visar dock att det inte stämmer, M skriver visst om mäns våld mot kvinnor i olika texter och debattinlägg.

Under kategorin jämställd familjepolitik får Liberalerna en varningsflagg för att partiet inte vill utöka några reserverade dagar i föräldraförsäkringen. Det borgerliga parti som varit mest drivande för en kvoterad föräldraförsäkring får alltså inte ens godkänt av Kvinna till kvinna. 

I kategorin global solidaritet får partier underkänt om de inte uttryckt stöd för målet om att en procent av Sveriges BNI ska gå till bistånd utomlands. Men biståndsarbete är ju även en fråga om effektivitet och prioriteringar, och inte hur mycket pengar som kan sättas sprätt runt om i världen.

Ibland uppstår också intressanta motsägelser mellan olika intresseorganisationers ”bäst i test”-kartläggningar. I RFSL:s granskning av vilket parti som är bäst på hbtq-området har man exempelvis tagit det som en positiv sak om partierna verkat för surrogatmödraskap. Liberalerna och Moderaterna fick därför poäng för sådana ställningstaganden.

 Kvinna till kvinna har däremot gett varningsflagg till de partier som ställt sig positiva till surrogatmödraskap. I kvinnorättsorganisationens feministiska valkompass får därför endast Kristdemokraterna, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet godkänt under den kategori som Kvinna till kvinna valt att placera frågan om surrogatmödraskap: exploatering av kvinnors kroppar.

Den stora skillnaden i hur man bedömer olika frågor säger allt om trovärdigheten i intresseorganisationernas bäst-i-test-listor. Det handlar inte om några objektiva bedömningar av riksdagspartiernas sakpolitik och ställningstaganden. Nej, det är oftast bara ideologiskt färgade kartläggningar som försöker paketera vissa åsikter till att framstå som obestridlig fakta eller ofarliga konsumentupplysningar till intresserade och kanske osäkra väljare. 

Gå inte på sådant jippo.