Kriminella ser välfärden som en bankomat_[Karin Pihl_GP211023

Välfärden utsätts systematiskt för hot och angrepp från kriminella grupper. Staten måste ta till med hårdhandskarna för att stävja fusket, som riskerar att bli systemhotande.

”Där det finns pengar, där är kriminella aktörer också på plats”. Det säger Linda H Staaf, chef för polisens nationella underrättelseenhet, till Ekot (20/10). Kommentaren rör den myndighetsgemensamma rapporten om hot mot välfärdssystemen.

Sedan 2009 gör 12 myndigheter, däribland Arbetsförmedlingen, Kriminalvården, Migrationsverket, Försäkringskassan och Skatteverket, regelbundet en analys av hot mot staten, som angrepp på utbetalande system, skattefusk, narkotikabrottslighet och grovt våld samt parallella samhällsstrukturer i utsatta förorter.

Gängbrottslighet och lokala maffiabossar som sätter skräck i hela bostadsområden talas det om så gott som dagligen i svensk politisk debatt. De kriminella grupperingarna hotar statens våldsmonopol. Ibland blir det tydligt, som när kriminella personer upprättade vägspärrar i Angered i Göteborg förra sommaren. Signalen var att i området bestämmer inte svenska staten, utan de kriminella.

Men det finns en annan typ av organiserad brottslighet som verkar på ett mer subtilt sätt. Den är dock minst lika systemhotande. Det handlar om brotten mot välfärdsstaten.

Mellan 11 och 27 miljarder betalas ut på felaktiga grunder från välfärdssystemet – varje år. Jämför det med hela Polisens budget på 33 miljarder. De felaktiga utbetalningarna handlar inte om småslantar. Det handlar om stora summor som tillskansas genom systematiska angrepp på svenska skattebetalares gemensamma tillgångar. Pengarna används som en basförsörjning för annan kriminell verksamhet som droghandel. Det har även förekommit att utbetalningar från välfärdsstaten gått till att finansiera terrorism.

De kriminella riktar in sig på sårbarheter i systemen. Assistansersättningen till funktionshindrade är särskilt utsatt. Systemet med LSS-stöd, där brukaren anställer ett företag som erbjuder servicen, inte sällan en släkting, är enkelt för kriminella att utnyttja. Särskilt i kombination med arbetskraftinvandring. Det handlar om skenanställningar där ersättning från Försäkringskassan betalas ut, men där mycket lite eller ingen assistans utförs.

Men det är inte bara LSS-stödet som är utsatt för de kriminellas angrepp. Så gott som alla offentliga bidrags- och ersättningssystem utnyttjas: sjukpenning, tandvårdsbidrag, bostadsbidrag, aktivitetsstöd, underhållsstöd, CSN-lån, stöd som delas ut från Migrationsverket. Bidragen blir möjliga genom falska läkarintyg, felaktig folkbokföring och skilsmässor som endast genomförs på papperet.

Skattefusket är också centralt i den kriminella verksamheten. Den fria rörligheten inom EU och de generösa reglerna för arbetskraftsinvandring från tredje land utnyttjas för att exploatera arbetskraft inom restaurang-, transport-, bygg- och städbranscherna. Arbetstillstånd säljs av de kriminella nätverken för att möjliggöra invandring till Sverige. Väl på plats tvingas arbetskraftsinvandrarna att arbeta för svältlöner. Något som, förutom mänskligt lidande, innebär snedvridning av konkurrensen och uteblivna skatteintäkter.

Kärnan i problemet är detta: Den svenska välfärdsstaten bygger på tillit. Att alla gör rätt för sig är en förutsättning för att systemet ska fungera. Men det är på många sätt en föråldrad uppfattning. Merparten av alla i Sverige anser att det är omoraliskt att fuska, men de kriminella angreppen är så pass omfattande att det inte längre räcker att lita på att de flesta gör rätt för sig. Det går inte att ha öppna, tillitbaserade system i en globaliserad värld där internationella brottsnätverk ständigt ligger steget före myndigheterna.

Det räcker inte med att skjuta till pengar till myndigheterna för granskning av felaktiga utbetalningar. Staten måste ta i med hårdhandskarna för att stävja fusket. Systemfel måste åtgärdas.

Inför bidragsspärr för personer som vid upprepade tillfällen begått bidragsbrott. Låt Försäkringskassan genomföra oanmälda kontroller av assistansbolag – och strama åt ”marknaden” inom LSS. Förbjud arbetskraftsinvandring till särskilt utsatta yrken. Polisen måste regelbundet genomföra oanmälda kontroller inom riskbranscher där svart arbetskraft utnyttjas. Rensa upp i kaoset med samordningsnummer och felaktig folkbokföring.

Och var försiktig med att skapa nya välfärdsmarknader. Att assistansen drivs av privata bolag som får ersättning från Försäkringskassan, som i sin tur saknar tillräckliga verktyg att kontrollera utbetalningarna, är en anledning till att systemet missbrukas. Förslag som att privatisera Arbetsförmedlingens uppgifter, något Centerpartiet driver hårt, framstår som rena galenskapen mot bakgrund av bidragskriminaliteten.

Hårda kontroller av utbetalningar kommer att uppfattas som störande för den stora majoritet som inte fuskar. Men alternativet, att låta pengarna flöda rakt ner i de kriminellas fickor, kommer på sikt att bli systemhotande och drabba alla som är beroende av välfärden än hårdare.