måndag 4 oktober 2021
söndag 3 oktober 2021
Det är bara fascism om någon annan gör det_[Adam Cwejman-211004
https://www.gp.se/ledare/det-%C3%A4r-bara-fascism-om-n%C3%A5gon-annan-g%C3%B6r-det-1.56147533
----
SAMARBETE I RIKSDAGEN
Det är bara fascism om någon annan gör det
Socialdemokraterna öppnar upp för att samarbeta med SD. Något de varnat alla andra partier för att göra.
Nu går samma förbunds ordförande ut i en debattext (1/10) och föreslår att Socialdemokraterna ska söka stöd från Sverigedemokraterna för att höja pensionerna i Sverige. Med V:s och SD:s hjälp kan förslaget gå igenom, resonerar SSU:s ordförande Lisa Nåbo.
Antingen är SSU väldigt splittrat. Eller så pågår en mycket avancerad form av politiskt dubbelspel.
Socialdemokraternas främsta politiska signum under 2010-talet är inte längre socialdemokratisk politik utan något som bäst kan beskrivas som strategisk flexibilitet. Partiet driver den linje som mest effektivt garanterar fortsatt maktinnehav.
Socialdemokraterna har utmålat oppositionens försök att söka stöd för en budget eller borgerlig regering med hjälp av SD till en fråga om att ge efter för fascister och rasister.
Sedan ska partiets egna försök att söka stöd från SD i riksdagen framstå som fullkomligt rimliga eller rentav nödvändiga.
Varken det förra eller det senare går an. Det går ju inte att erkänna att det gångna decenniets retorik om att borgerligheten är ett hot mot demokratin skulle vara tomma fraser. Det enda sätt man kan fortsätta med dubbeltänket är att låtsas som om att inget speciellt har hänt.
Man kan tycka att denna typ av strategisk flexibilitet är själlös och cynisk, men den är också väldigt effektiv.
Svensk politik har under mer än ett decennium varit dominerad av spelteori: Vem gör vad med vem och hur förhåller det sig till demokratins överlevnad. Det är främst Socialdemokraternas förtjänst. Även om Centerpartiet med entusiasm också hoppat på det tåget.
Det är svårt att inte drabbas av misstanken att svensk politik av Socialdemokraterna betraktas som något sorts rollspel, frånskilt den faktiska verkligheten.
Politiker som Morgan Johansson och Annika Strandhäll rollspelar dagligen demokratins förkämpar, samtidigt som de, eller någon annan i partiet, byter fot i en central principfråga eller söker stöd av SD. Detta dubbeltänk är inte ett tecken på olyckliga sammanträffanden, det har blivit Socialdemokratins främsta affärsidé. Det värsta är att det tycks fungera.
Det behövs en politik för ökad självförsörjning_[Maria Mikkonen, Johan Lidefelt- 211001
citat:
"Beräkningarna visar också att bara fyra miljoner svenskar är helt självförsörjande. Med andra ord står endast fyra av landets tio miljoner invånare för både sin egen och övriga samhällets försörjning. Den andelen är för låg och ett övergripande politiskt mål måste vara att öka graden av självförsörjning"
Nyköpings skolexperiment är en läxa även för vänstern_[Anna Dahlberg - 2 okt 2021
https://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/nykopings-skolexperiment-ar-en-laxa-aven-for-vanstern/
---
Nyköpings skolexperiment är en läxa även för vänstern
Skolsegregationen måste brytas, heter det. Men då krävs trovärdiga svar på vad som ska göras åt stök och låga kunskapsresultat.
ANNA DAHLBERG
Det var ett storslaget politiskt projekt. Nyköpings fyra kommunala högstadier skulle slås ihop till ett enda för att bryta skolsegregationen. Förväntningarna var höga när detta flaggskepp sjösattes hösten 2014.
Kommunpolitiker, chefer från Skolverket och riksdagsmän stod på kö för att göra studiebesök. Och den så kallade Nyköpingsmodellen belönades med 2016 Jämlikhetspris och nominerades till Årets välfärdsförnyare av Dagens samhälle 2017.
Vid entrén till den nybyggda delen av högstadiet står det ”Vi är framtiden” samt namnen på 2014 års elever, däribland Zeinab, Agnes, Nils och Nasrin. Ända ner på klassnivå skulle den dynamiska blandningen förverkligas med hjälp av ett socio-ekonomiskt index.
Men ganska snart uppstod problem av olika slag. Skolpersonal började lämna skolan, flyktingvågen 2015 svepte in med 130 nya elever och ordningsproblemen på skolan blev alltmer kännbara. Barn med svenskklingande namn sökte sig i allt större utsträckning till friskolorna i kommunen.
Redan 2018 slog Arena Idé fast i en rapport att Nyköpingsmodellen hade misslyckats. Skolsegregationen i kommunen hade inte minskat, utan ökat.
I dag har 40 procent av eleverna vid Nyköpings högstadium utländsk bakgrund mot 18 procent vid starten. En majoritet av elevernas föräldrar saknar eftergymnasial utbildning och det genomsnittliga meritvärdet är lågt (211,7).
I kommunens friskolor är situationen den rakt motsatta. En stor majoritet av vårdnadshavarna – 72 procent – har eftergymnasial utbildning och bara 12 procent av eleverna har utländsk bakgrund.
Medelklassen har med andra ord röstat med fötterna. Nyköping är numera en av de kommuner i landet som har högst andel friskoleelever i grundskolan (31 procent).
I förra veckan stängdes skolans kafé, eftersom personalen inte längre kände sig trygg. I ett mejl som skickades ut efter händelsen beskrivs kaféet som ”en väldigt stökig arbetsmiljö”.
På Nyköpings högstadium är läget fortsatt kämpigt. Många lärare har slutat och det har varit täta byten inom skolledningen. Den nuvarande rektorn – Tina Johansson – tillträdde så sent som i augusti och är den fjärde sedan starten.
I slutet av augusti utbröt tumult på skolan. En lärare ska under en lektion ha använt ett ord som misstolkades som ”n-ordet”, vilket utlöste häftiga reaktioner hos en stor mängd elever varpå upploppsliknande scener utspelade sig. Först efter att polis tillkallats lugnade situationen ner sig.
I förra veckan stängdes skolans kafé, eftersom personalen inte längre kände sig trygg. I ett mejl som skickades ut efter händelsen beskrivs kaféet som ”en väldigt stökig arbetsmiljö”. Under veckan har det dock öppnats igen.
Enligt den nya rektorn Tina Johansson är det ett fåtal elever som står för ordningsstörningarna, och hon menar att Nyköpings högstadium har fått ett oförtjänt dåligt rykte. Men hon medger samtidigt att det stundtals är stökigt på skolan och att många elever är i behov av pedagogiskt stöd.
Hon berättar också att det med jämna mellanrum ringer föräldrar som av friskolor har uppmanats att omplacera sina barn. De har blivit rekommenderade att söka sig till den kommunala skolan eftersom den anses vara bättre på att ta hand om den aktuella elevens behov.
Nyköpings högstadium har alltså inte bara blivit av med högpresterande elever, utan förväntas dessutom ta över elever med stora behov från friskolorna.
Så vilka slutsatser ska man dra av misslyckandet för Nyköpingsmodellen? Från ett vänsterperspektiv är analysen given: Detta visar hur marknadsskolan trasar sönder svensk skola och sorterar elever utifrån härkomst. Om inte dagens system med etableringsrätt och separata köer för friskolor hade funnits skulle Nyköpings högstadium ha kunnat bli det där flaggskeppet för lyckad integration, som politikerna drömde om.
Men från ett högerperspektiv är analysen sannolikt en annan: Barn ska inte reduceras till integrationsverktyg. Elever och föräldrar måste ha möjligheten att välja bort skolor som präglas av låga kunskapsresultat och stök.
På sätt och vis blir det en fråga om vad som är hönan och ägget. Blir frånvalsskolorna stökiga och lågpresterande på grund av att de studiemotiverade eleverna drar och lämnar en blödande skola efter sig? Eller flyr medelklassen eftersom skolorna i fråga anses för otrygga och presterar för dåligt?
Jag tror att man behöver intressera sig för båda perspektiven. I min förra söndagskrönika uppmanade jag borgerligheten att se problemen med dagens vinstskola, som har släppt fram oseriösa skolhuvudmän, driver betygsinflation och borrar djupa hål i kommunernas skolbudgetar.
Men även marknadsskolans kritiker har en hemläxa att göra – att fundera kring varför marknadskrafterna ser ut som de gör inom grundskolan. Det går inte bara att strypa utbudet; man måste också ta hänsyn till varför efterfrågan har uppstått.
När alltför mycket av skolans fokus ligger på att hjälpa svaga elever finns det ett rationellt intresse hos många föräldrar att segregera sina barn från den miljön. Det är inget fult i att vilja att det egna barnet ska känna sig tryggt och nå sin fulla potential i skolan. Det är tvärtom en basal föräldrainstinkt.
Nuläget lämnar en del i övrigt att önska på den punkten. Brottsförebyggande rådets senaste skolundersökning visar att hälften av eleverna i årskurs nio begränsar sin vardag på olika sätt av oro för att bli utsatta för brott. Och skolan är den överlägset vanligaste brottsplatsen.
En av tre grundskolelärare uppger att en stor del av undervisningstiden går åt till att upprätthålla ordningen i klassrummet, enligt Skolenkäten 2020. Sex av tio elever i årskurs nio uppger att de blir störda av klasskamrater under lektionstid.
Dessutom är kunskapsgapen stora i svensk skola mellan högpresterande och lågpresterande elever och mellan elever med olika socioekonomisk bakgrund.
Vill man på allvar minska segregationen i svensk skola måste man ta dessa signaler på allvar. Man måste vara beredd att ompröva sådant som inkluderingsprincipen och det stora fokuset på att hjälpa alla elever att nå godkänt, något som leder till en allmänt sänkt ambitionsnivå. Elever som av olika skäl inte klarar av att följa den ordinarie undervisningen behöver i högre grad få hjälp utanför klassrummet.
Från och med nästa sommar ska en ”Nationell plan för trygghet och studiero” införas. Det är ett första steg, men mer skulle behöva göras.
Vad Nyköpingsmodellen lär oss är att det är svårt att forcera fram integration i skolan.
Morgan Johansson brunsmetar sig själv_[Ann Charlott Altstadt -2 okt 2021
https://bulletin.nu/altstadt-morgan-johansson-brunsmetar-sig-sjalv
I en rapport berättade reportrar och höga chefer inom media öppet om hur de skulle motarbeta SD inför valet 2010. Och helt vanliga människor har rasiststämplats för åsikter som i dag är fullt legitima. Det som var brunt igår är rött idag.
Anders Holmbergs behandling av Morgan Johansson i SVT:s 30 minuter väckte muntra kommentarer i alla sorters medier. Men avslöjandet att han raderat blogginlägg från 2008 om språkkrav för medborgarskap var redan känt. Och fulsuddandet bekräftade vad många redan vet och förutsett. Det som nyligen var fiske i grumligt vatten är numera socialdemokratisk pragmatism.
Den stora nyheten var väl att en politiker överhuvudtaget behövde svettas i kontakt med en public service-journalist? Det vilar mest en atmosfär av ängslig middagsbjudning över den svenska tredje statsmaktens profilerade företrädare. De känner reflexmässigt vett-och-etikettens samtalsgränser och deras samhällsuppdrag verkar vara att samspela snarare än duellera med makten.
Jag tror inte Johanssons för stunden nerdragna brallor innebär någon omvälvning av denna osunda konsensuskultur. Holmberg har ju tidigare fogat sig i andra politikers medietränade munväder. Så vad vi bevittnade var istället ännu en vindkantring inom det politiska mainstream. Det etablerade narrativet runt invandringen rämnar. Och vem ska i dag beskydda mig från att drabbas av dålig människosyn, när språkkrav för medborgarskap till och med blivit regeringsförslag?
Läs även: Altstadt: Morgan Johansson ljuger om Brå-rapport
Det känns som en evighet sedan tillståndet irapporten Problempartiet. Där berättade reportrar och välkända profilerade chefer på stora Stockholms- och Skåneredaktioner öppet och målande om hur de av politisk avsky och efter redaktionella diskussioner motarbetade SD inför valet 2010. Och kontraproduktivt sköt de så klart med samlad kraft partiet rakt in i riksdagen och vidare upp i opinionshöjden.
Då som nu ansågs partiet hota demokratin och inte omfatta allas lika värde. Med skillnaden att många av de åsikter som klassades som illegitima, paradoxalt nog på grund av redaktionernas missriktade aktivism, nu öppet kan debatteras med många fler röster från alla läger.
Tänk att så sent som 2014 slog Granskningsnämnden fast att det inte strider mot kravet på saklighet och opartiskhet att kalla SD främlingsfientligt, efter en anmälan mot en programledare på P4 Extra. Skälet var att partiet hade en nationalistisk grundsyn central för dess politik, förespråkade en gemensam nationell kulturell identitet, ansåg att vissa kulturer är bättre än andra, var för begränsad invandring från länder där kulturen starkt avviker från den svenska och var starka motståndare till mångkulturalismen som idé och samhällssystem.
Läs även: Lindberg: Morgan Johanssons farfar var inte gängkriminell
Och 2019 meddelade Ekot, Sveriges Radios nyhetsredaktion, till sist att man inte längre använder ordet främlingsfientlig som beteckning för SD. Det vill säga man upphörde officiellt att förväxla sitt demokratiuppdrag med viljan att smutskasta anhängare av fullt legitima åsikter, ta ställning i en politisk konflikt och öppet säga sig verka mot ett riksdagsparti.
Och nu 2021 går det an för en public servicejournalist att pressa en politiker – inte längre för människosyn eller fiske i fel vatten – utan för att han hycklat med den sortens retorik.
Läs även: Brinkemo: Stenevis raljanta ord om klaner är bottenlöst osmakligt
Politiker, etablerade medier och institutioner brunmålade alltså vanliga människor, med vitt skilda partisympatier, som bara var några år för tidiga med kritiken mot invandringspolitiken och den uppifrån påtvingade officiella bilden av dess samhällskonsekvenser.
Det som var brunt igår kan lika gärna vara rött i dag eller i morgon. Och i de nya opinionsvindarna borde det bli mycket svårare för de kvarvarande aktivisterna att utlysa klass 3-varningar för exempelvis ”främlingsfientliga väljarmagneter” och ”utstuderade ömkligheter” som Morgan Johansson 2008 formulerade omdömena när han brunsmetade sitt framtida jag.
fredag 1 oktober 2021
En norsk polis om det svenska tillståndet_[Catta Neuding
https://kvartal.se/artiklar/en-norsk-polis-om-det-svenska-tillstandet/
”Jag får känslan av att svenska medier behandlar frågan naivt. Problemet är att de som tigger aldrig agerar ensamma. De är en del av ett klanbaserat och mycket effektivt nätverk. Det är kanske en som spelar ett instrument, en som säljer blommor, en som tigger, en som är ficktjuv, en som säljer sex och en som säljer droger. Så när du ger pengar till tiggaren så underlättar du också för ficktjuven och drogförsäljaren. NRK, det norska publicservice-bolaget, sände en dokumentär häromåret som var en ögonöppnare för många.”
Svenska poliser har fått nog – nu måste regeringen lyssna_[GP-ledarsidan_211001
Svenska poliser har fått nog – nu måste regeringen lyssna
Hade Socialdemokraterna varit i opposition i dag hade retoriken varit glasklar: Något har gått sönder i Sverige. Personrån, gängskjutningar och sprängdåd. På punkt efter punkt framstår vårt samhälle som alltmer otryggt och farligt för många. Oroliga mammor till stökiga barn skriker efter hjälp, utsatta företagare stänger sina verksamheter i förorten och otrygga lokalinvånare kräver hårdare tag mot kriminella.
Men regeringen gör för lite och för sent. Detta trots att vi har att göra med kriminella gäng som saknar respekt för människoliv. Gangstrarna i orten är likgiltiga inför att förbipasserande och boende mördas eller skadas i de skjutningar och sprängdåd man utför i kriget om territorium, makt och inflytande.
I somras passerades en gräns när en polis sköts till döds i Biskopsgården. Det brutala gängvåldet är inte längre förbehållet de kriminella och de civila svenskar som hamnar i vägen för deras hänsynslösa skjutningar. Numera är även polisen utsatt för direkt attack från gangstrarna.
Uppropet, som överlämnades till regeringen häromveckan, innehåller en rad kloka och nödvändiga förslag på åtgärder för att förbättra ordningsmaktens arbetsmiljö men också för att göra livet surt för de gängkriminella: Slopade mängdrabatter och ungdomsrabatter. Straffskärpning för brott med koppling till gängkriminalitet. Visitationszoner och vistelseförbud i vissa områden. Utvisning som huvudregel för personer utan svenskt medborgarskap. Utökade möjligheter till kameraövervakning.
Detta är bara ett litet utdrag av en lång lista på förslag som Bergelin och 3000 poliser kräver att våra nationella politiker går vidare med.
Men svensk kriminalpolitik har allt för länge påverkats av ideologiskt förblindade kriminologer, försvarsadvokater och vänsterröster som kategoriskt avfärdat utökade polisiära verktyg eller straffskärpningar för inkapacitering av mycket farliga individer. Nu måste det bli ett slut på det. Om regeringen verkligen vill ge polisen bättre verktyg för att bekämpa gängkriminaliteten och åter sätta brottsoffer och allmänhet i fokus för kriminalpolitiken bör man lyssna på våra poliser i yttre tjänst.