Därför angriper S nya medier_[Per Gudmundson_GP-260119

​Strax före jul publicerade tidskriften Kvartal en stor artikel om hur Socialdemokraterna i Malmö pressar det övriga lokala föreningslivet att stötta partiet.

Reportaget var gjort av två ytterst kvalificerade journalister. Jenny Strindlöv har bakom sig en rad egensinniga och uppmärksammade granskningar – bland annat infiltrerade hon extremhögern för Uppdrag Gransknings räkning, och de senaste åren har hon visat unikt mod genom att belysa förtrycket inom den romska minoriteten.

Hennes kollega Federico Moreno har en lika gedigen bakgrund på Sydsvenskan och Expressen. En gång nominerades han till Stora journalistpriset i kategorin årets avslöjande efter att ha belyst väktarvåld. Personligen har jag uppskattat hans inblickar i det mångkulturella Malmö.

Kvartals granskning har lett till en hel mängd uppföljande artiklar. Det är solid journalistik av ett slag som borde ha fått Socialdemokraternas partiledning att agera.

Men i årets första partiledardebatt valde Magdalena Andersson i stället att ifrågasätta tidskriften. ”Jag känner inte till det som har skrivits i Kvartal”, påstod hon på direkt fråga. ”Jag vet däremot att man inte ska ta allt som står i Kvartal för en direkt sanning.”

Det är illa att Magdalena Andersson utnyttjar sin politiska makt att underminera förtroendet för seriös journalistik. Det är också en smula hycklande.

Socialdemokrater har knappast dragit sig för att brännmärka andra vid minsta mediekritiska ansats. Förslag att minska public service mångmiljard-anslag, synpunkter på partiorganet Aktuellt i Politikens trollkontoverksamhet, eller bara det enkla faktum att vi har en högerregering har utmålats som demokratihot. Se exempelvis ”SD:s högerregim hotar grunderna i vår demokrati” (DN Debatt 7/5-23).

Den högstämda retoriken är som synes tämligen bedräglig. Den är i själva verket en metod att försöka göra ned motståndare och skrämma upp lättrörda opinioner.

Socialdemokraterna har en lång historia av att försöka mobilisera väljare genom att skrämmas med nya medier. Allt från radiosändningar, parabolantenner, kabel-tv och numera nättidskrifter har demoniserats, i synnerhet om de har framträtt under borgerlig regering.

Vid Folk och försvars rikskonferens i Sälen tog Magdalena Andersson partiets mediemotstånd ett steg vidare. Måltavlan var Elon Musks plattform X. ”Ett handslag om att vi alla lämnar X, det tror jag vore toppen”, sade Magdalena Andersson till Expressen. ”Om hela svenska journalistkåren valde att lämna X till exempel så skulle det finnas många fördelar med det, som jag skulle vara entusiastisk över.”

Bland de största kontona på X finns många av Magdalena Anderssons mest framträdande kritiker. Det vore förstås behändigt för henne om de kunde lägga av.

Hennes retorik ingår ett internationellt mönster. I Norge vill Arbeiderpartiet förbjuda Elon Musks AI. I England driver Labourregeringen motsvarande linje. Magdalena Anderssons påhopp på Kvartal är bara ett exempel i raden.Per Gudmundson

" Det är illa att Magdalena Andersson utnyttjar sin politiska makt att underminera förtroendet för seriös journalistik

Kvinnor betalar när vi blundar för islamismen_Ann-Sofie Hermansson_GP-260108

​Vårt samhälle vilar i stor utsträckning på något så vackert som tillit. Det gäller allt ifrån att lita på myndigheter, polis och rättsväsende och inte minst på hur det civila samhället bedriver sin verksamhet. Men denna tillit får inte vara blind. För en vecka sen kunde Sofie Löwenmark på sajten doku.nu avslöja hur islamister obehindrat bedriver verksamhet på Högsbo bibliotek vid Axel Dahlströms torg i Göteborg.

”Med Göteborgs stads godkännande håller Frölunda moské fredagsbön och koranskola i ett av stadens kulturhus vid ett allmänt bibliotek. Moskéföreträdare och imamer har spridit islamism, grov antisemitism och stöd för Hitler och terrororganisationer, och under en predikan kallas undervisningen i svenska skolor för smuts. De få gånger kvinnor tillåts närvara vid böner göms de bakom draperier.

Socialdemokratiska toppolitiker har vid upprepade tillfällen träffat moskéföreträdare i lokalerna. ”Jag har mött dem en gång och då framkom inga uttryck för antisemitism”, säger kommunstyrelsens ordförande i Göteborg, Jonas Attenius, till Doku. Han sätter fingret på problemet. Fundamentalister säger aldrig sanningen när den riskerar att försämra organisationens förutsättningar. Ska man få arbetsro visar man upp en demokratisk fasad mot maktens representanter.

Dokus avslöjande om radikaliserande miljöer i stan är nämligen inte det första. Under lång tid har Löwenmark med stort mod tagit sig för att visa upp en fundamentalistisk undervegetation inom föreningslivet i Göteborg. Priset för vår vägran att ta till oss denna kunskap betalas av dem, företrädesvis kvinnor, vars liv begränsas i en fundamentalistisk miljö.

Göteborg har även historiskt utmärkt sig som platsen där en oproportionerligt stor andel unga människor efter att ha radikaliserats i olika miljöer reste till Syrien för att strida för IS. Det är en skam för staden men ingen hemlighet. Jag försökte själv med begränsad framgång lyfta fram fenomenet i sökljuset.

Detta drabbar göteborgare. Man kan vara förbannad för att våra skattepengar används i rent osmaklig propaganda för extremistiska värderingar. Men för alla de medborgare som lever under hedersförtryck i en fundamentalistisk miljö, ja då kan det vara på liv och död. För att nu inte nämna den antisemitism som växer i skuggan av olika ”aktivisters” insatser vid demonstrationer på stan. Där man ropar en sak på svenska och en annan på arabiska.

Mönstret går igen. Genom att ljuga om vad man egentligen står för parasiterar dessa organisationer på vår samhälleliga tillit. Vita lögner som visar en demokratisk sida utåt men som döljer ett avskyvärt innehåll. Det duger inte längre att säga att vi inget visste. Inte när Doku och andra modiga journalister gång efter annan plockar fram ett kunskapsunderlag som tydligt pekar ut de värderingar som visar upp sitt fula tryne när man tror att ingen hör eller ser.

Man ska inte komma undan med fusk, lögner och antisocialt dominansbeteende. Mobbare ska möta motstånd. Och tillit i all ära men man behöver inte vara en idiot. *

Förtydligande: Det är idrotts- och föreningsförvaltningen i Göteborgs Stad som ansvarar för den aktuella lokalen som ligger i samma hus som biblioteket.

" Dokus avslöjande om radikaliserande miljöer i stan är nämligen inte det första.

Varför tillåts olämpliga personer jobba med äldre?_[Henrik Jönsson_GP-260106

​Mahatma Gandhi lär en gång ha sagt att ett samhälle bör bedömas utifrån hur det behandlar sina svagaste. Med denna måttstock fallerar Sverige, eftersom äldre, ofta dementa kvinnor nu utsätts för sexuella övergrepp av män inom åldringsvården. Än värre är att många kommuner inte tar övergreppen på tillräckligt stort allvar utan avstår från att att polisanmäla dem.

Fallen är lika många som tragiska. En hundraårig kvinna som ringt hemtjänsten på grund av bröstsmärtor får ingen hjälp, utan våldtas istället av den vårdare som kommer hem till henne. Ett annat exempel är en dement 85-åring kvinna som bjuds på alkohol och sedan utsätts för övergrepp av sin vårdare. En annan 85-åring kvinna utsätts för övergrepp under sin sjukgymnastik. Ännu en förövare filmar våldtäkten av en äldre kvinna under sitt nattpass. Kvinnan vågar inte trycka på sin larmknapp, eftersom larmet går till förövaren.

Detta är inga enskilda avvikelser. Enligt tillgänglig statistik har nära 400 våldtäkter mot kvinnor över 60 år anmälts bara de senaste 4 åren.

I majoriteten av fallen sker brotten inomhus, och gärningsmannen är anställd inom omsorgen. I de fall kommunerna inte polisanmäler blir konsekvensen att förövarna kan arbeta kvar – och att fler kvinnor utsätts för övergrepp.

Denna utveckling sammanfaller med en dramatisk förändring av äldreomsorgspersonalens sammansättning. Den nya rapporten “Fakta om personalen i välfärden – Utrikes födda i kommuner och regioner” konstaterar att denna demografiförändring i synnerhet påverkar kommunernas vård och omsorg, där äldrevården utgör en mycket stor del.

Rapporten slår även fast att intresset för omsorgsyrket är särskilt stort bland utrikesfödda män, och drar den optimistiska slutsatsen att utrikes födda har en “generellt mer positiv inställning till att ta hand om andra och vårda sjuka”.

En förklaring som ligger närmare till hands är att svenska staten aktivt drivit på för att få arbetslösa invandrare att arbeta inom välfärden. Konkret innebär detta att skattepengar används för att subventionera anställning av människor som annars inte hade kvalificerat sig för dessa jobb.

Denna bild stärks av Riksrevisionens rapport om subventionerade anställningar, som konstaterar att drygt 80 procent av alla nystartsjobb tas av utrikesfödda – och att männen dominerar.

Kommunerna har således ett egenintresse i dessa statligt subventionerade anställningar. Och inte ett allt för stort intresse av att problem som övergrepp från okvalificerad personal uppmärksammas.

Problemet är dock att det är våra svagaste som, i strid med Gandhis ideal, får ta smällen. *