Islam utmanar det sekulära Sverige_[Naomi Abramowicz-GP-240716

Islam och politik hör ihop i den muslimska världen.

Det är inte förvånande att diametralt olika synsätt på religion och dess roll i samhället skapar konflikt.

Islam är den religion som svenskar är mest negativa till, visar siffror från SOM-institutet vid Göteborgs universitet. Den senaste mätningen visar att svenskar aldrig har varit så kritiska mot islam som i dag: 57 procent har en negativ inställning jämfört med åtta procent som har en positiv inställning.

Om man tittar på partisympatisörer är det inte helt oväntat sverigedemokrater som är mest skeptiska mot islam. Men oavsett vilket riksdagsparti som människor identifierar sig med är resultaten entydiga: alla partisympatisörer är mer negativa till islam än till kristendomen eller judendomen.

Varför är svenskar så kritiska till islam? Det vore lätt att avfärda svenskar som främlingsfientliga rasister som ogillar muslimska invandrare. Men det vore att göra det lite väl enkelt för sig.

När tolerans ska mätas internationellt är Sverige ofta ett av de mer toleranta länderna. En studie gjord av statsvetare vid Uppsala universitet visar att när svenskar fick svara på vilka grupper de ogillade mest hamnade både vaccinmotståndare och abortkritiker långt före muslimer.

Även om islamofobi är en realitet i Sverige går det knappast att påstå att en majoritet av svenskarna ogillar muslimer. För att förstå den svenska skepsisen mot islam bör man i stället titta på religionens roll i Sverige, hur islam utövas och vilka krav som islam ställer på det omgivande samhället.

Sverige är ett av världens mest sekulariserade och minst religiösa länder. I modern tid har religion ofta setts som något privat, något som främst bör praktiseras i hemmet och inte i offentligheten. Att fråga någon om de tror på Gud är nästan lika opassande som att fråga någon vad de röstar på eller hur mycket de tjänar. Sverige har dessutom en juridisk åtskillnad mellan kyrka och stat, även om Svenska kyrkan fortfarande har en betydande roll i samhället.

De flesta praktiserande muslimer i Sverige har en helt annan relation till sin religion än vad många troende kristna svenskar har. Islam ses inte som något som främst äger rum mellan hemmets fyra väggar, utan något som bör genomsyra hela livet och vardagen.

I Mellanöstern och Nordafrika, där merparten av de muslimska invandrarna kommer ifrån, existerar heller ingen åtskillnad mellan stat och religion. Islam och politik hör ihop i den muslimska världen. Tron har en självklar plats i det offentliga rummet.

Dessutom finns det stora skillnader mellan de dominerande tolkningarna av kristendomen och islam i synen på om det är nödvändigt eller ens önskvärt att modernisera religionen. Medan kristendomen till stor del har anpassat sig efter väst förutsätts att samhället ska anpassa sig efter islam i Mellanöstern och Nordafrika. Att vara bokstavstrogen tillhör undantagen inom kristenheten, men är det dominerande synsättet i den muslimska världen.

Det är inte förvånande att diametralt olika synsätt på religion och dess roll i samhället skapar konflikt. I takt med att islam har blivit en mer dominerande religion i Sverige, på grund av den stora flyktinginvandringen, blir spänningarna också större.

Det finns ytterligare en faktor som bidrar till spänningarna: merparten av de muslimer som har flyttat till Sverige är vana vid att ha majoritetsstatus i sina hemländer. De har inte erfarenhet av att tillhöra en religiös eller etnisk minoritet som måste anpassa sig, utan är vana vid att deras traditioner dominerar.

Det gör också att de har ett annat förhållningssätt jämfört med exempelvis judar, kurder eller kristna från Mellanöstern, som länge har haft minoritetsstatus och tvingats söka majoritetens acceptans.
 Grupper som är vana vid att vara minoriteter utgår inte från att andra kommer att anpassa sig efter dem. De kräver heller sällan lika stora eftergifter från det omgivande samhället, något som även nyare minoritetsgrupper kan dra lärdom av.

Så länge det inte sker en anpassning av islam till väst, eller än hellre till Sverige, är sannolikheten stor att irritationen från svenskarnas sida antingen kommer att fortsätta eller att öka i intensitet.
Naomi Abramowicz

Riktig integration kan aldrig ske genom att tvångsblanda människor_[Hampus Magnusson_GP-240704

" Vägen till integration går inte genom vare sig tvångsförflyttningar, nybyggda subventionerade hyresrätter i välmående områden eller rivningar av befintliga bostäder.

Ett de mest långtgående S-förslag som presenterats är Anders Ygemans om att införa ett tak för andelen invånare med utomnordisk bakgrund i utsatta områden.I Socialdemokraternas nya förslag för hur man ska lyckas med integrationen står det rätt ut att man vill tvångsblanda befolkningen. Denna typ av social ingenjörskonst är varken moraliskt försvarbar eller effektiv. Riktig integration uppnås när människor ges möjlighet att förändra sina liv, skriver Hampus Magnusson.
Den ekonomiska, etniska och språkliga segregationen behöver brytas på en strukturell nivå vilket kräver att befolkningen blandas. Samhället kommer behöva genomföra insatser vi tidigare inte gjort, i en skala vi tidigare inte sett.”

Så avslutas Socialdemokraternas nya rapport om hur de genom att tvångsblanda befolkningen ska laga det Sverige, som de under årtionden trasat sönder genom ansvarslös migrations- och integrationspolitik. Vi har helt andra lösningar för att få ordning på Sverige igen.

Socialdemokraterna börjar inse att de under alla sina regeringsår och som styrande parti i Göteborg misslyckats med integrationen. Problemet är att deras nya förslag skulle göra problemen värre.

När Socialdemokraterna ska lösa problem förvandlas människor till passiva objekt för storslagen social ingenjörskonst. Deras lösning är mer politisk styrning och planering – fast det är de själva som skapat problemen. Detta är fallet både med den misslyckade integrationen och bostadsmarknaden.

Ett de mest långtgående S-förslag som presenterats är Anders Ygemans om att införa ett tak för andelen invånare med utomnordisk bakgrund i utsatta områden. Förslaget kräver massiva omflyttningar av människor från utsatta områden till välfungerande områden. Eller som det redogörs för i deras nya rapport:
”Hög och låginkomsttagare bor alltmer åtskilda. För att bryta denna åtskillnad skulle cirka 42 procent av alla låginkomsttagare behöva flytta till ett annat bostadsområde.”

I Göteborg har Socialdemokraterna förslagit att kommunen ska köpa in fastigheter i områden där andelen hyresrätter understiger 50 procent. Det är samma tanke som när S-styret köpte in en mångmiljonvilla i Långedrag till dubbla priset för att placera flyktingar i. Den gången slutade det i fiasko och skattebetalarna fick betala notan.
I GP har vi kunnat läsa att ”Enligt Attenius handlar det om att politiken aktivt går in för att blanda befolkningen.” Att problemen i utsatta områden ska lösas genom att flytta dem till välfungerande områden är feltänkt. Nya miljonprogram i villaområden som föreslås är inte lösningen på integrationsfrågan. Det är tvärtom ett sätt att öka motsättningarna. Med tanke på kostnaderna för nyproduktion skulle det också kräva massiva bidrag – pengar som måste tas från hederligt arbetande göteborgare.

Frågan är vilka som ska flytta till de bostäder som blir lediga i de utsatta områdena. För att leva upp till Ygemans tankar måste människor med nordisk bakgrund flytta dit. Annars är fortfarande andelen människor med utomnordisk bakgrund långt över 50 procent och nästan varannan lägenhet står tom.

Vi undrar om det var detta problem Lawen Redar (S) och hennes arbetsgrupp ville lösa med förslaget att riva bostäder i förorten. Men inte heller det skulle innebära att andelen svenskar ökar i dessa områden. Det enda som skulle hända är att det skulle öka trycket på en redan hårt pressad bostadsmarknad och färre skulle få möjlighet till en bostad.

Vägen till integration går inte genom vare sig tvångsförflyttningar, nybyggda subventionerade hyresrätter i välmående områden eller rivningar av befintliga bostäder. Riktig integration uppnås när människor ges möjlighet att förändra sina liv.

Fler måste ges möjlighet att göra bostadskarriär på egna meriter och i stället för att riva hyresrätter bör de som bor där erbjudas köpa dem. S har dock förbjudit detta och nyligen stoppades ombildningar i Tynnered och Hjällbo.
Politikens uppgift är att skapa möjligheter. Det måste löna sig att gå från bidrag till arbete, att säkerställa en bra skolgång för barnen, att de lär sig svenska och att vi har ett företagsklimat där fler vill starta eget och där företag vågar anställa.

Avslutningsvis måste vi föra en mycket stram migrationspolitik samt upprätthålla lag och ordning, så att barn inte dras in i kriminalitet och så att flickors och kvinnors frihet inte begränsas av manliga moralpoliser.

Det är här politiken måste fokusera. Då ges människor möjlighet att göra klassresor och boendekarriär – oavsett om den sker i deras nuvarande område eller de köper en bostad någon annanstans i Göteborg. Riktig integration sker när nya svenskar utbildar sig, gör yrkeskarriär och av egen kraft har råd att köpa eller hyra sin bostad. *