Bombdåden säger något om Sverige_[Mathias Bred-GP230807

I inget annat jämförbart land ses samma utveckling vad gäller sprängningar. Och risken är att det blir värre innan det blir bättre.

Hittills i år har det skett hundra sprängdåd i Sverige. Det är fler än under hela 2022 (SR 3/8). Kanske kan vi vara på väg mot ett nytt dystert rekord. Det innevarande är från 2019 då 133 bomber detonerade. Pandemin medförde en nedgång men nu är alltså bombdåden på väg upp igen. Bara under den senaste veckan har det skett flera sprängdåd runt om i landet.

Till exempel sprängdes en bomb i trappuppgången till ett flerfamiljshus i Norrköping. Det var en kraftig detonation som slog sönder rutor i närområdet. Natten mellan söndag och måndag förra veckan sprängdes en restaurang i Linköping. Taket ramlade ned och smällen hördes långväga. Samma natt sprängdes en bomb utanför en villa i Djursholm. Laddningen var så kraftig att en grind slogs upp och omkringliggande villor skadades.

I andra jämförbara länder skulle sådana här sprängdåd skapa jätterubriker och påverka debatten i veckor. Men här i Sverige orsakar de inte längre några större rubriker. Uppföljning och intervjuer finns i bästa fall i lokal och regional press. Även bombdåd tappar sitt nyhetsvärde om de sker hela tiden. Nyheten om att antalet hundra passerats vinklade Sveriges Radio till att handla om tuffare krav för att få använda dynamit inom byggsektorn. Det kan säkert vara bra, men ärligt talat är det knappast där skon klämmer.

För några årtionden sedan var det ännu lättare att komma över sprängämnen i Sverige, men bombdåd var då extremt ovanliga. Det är de fortfarande i de flesta länder. Den svenska utvecklingen är unik. I Norden var det bara Danmark som också råkade ut för bombdåd under 2022. Man kan notera att det finns många länder i Europa som har större ekonomiska ojämlikheter, hårdare segregation och starkare organiserad brottslighet utan att ha sprängdåd.

Bombdåden säger därför något specifikt om Sverige. Här finns många grupperingar som är totalt likgiltiga inför resten av samhället. Kanske också att här finns en rättsstat som inte förmår att hantera vad som är en utmaning av statens våldsmonopol. De ideliga detonationerna är jobbiga för de politiker som försöker tona ned brottsligheten i Sverige. Om skjutningar har det ju sagts att de inte drabbar oskyldiga. Med bombdåd är det helt uppenbart att tredje man kan drabbas. Någon kan råka gå förbi och spränger man i flerfamiljshus riskerar man mångas liv.

Bombdådet i Djursholm påminner också om att sprängdåd kan ske överallt. När SVT i början av året tog fram data kring de 14 sprängdåd som dittills hade rapporterats hade bara ett av dem skett i ett så kallat utsatt område.

Klart är att staten måste få ned sprängdåden. Då handlar det om mer kännbara straff, mer resurser till tullen och inte minst större möjligheter till avlyssning. Ett problem med sprängdåd är ju att de förstör brottsplatsen. Då växer behovet av underrättelsearbete och spaning. Regeringen har tagit flera steg men flera av lagändringarna går inte igenom förrän nästa år.
Risken är alltså att det blir värre innan det blir bättre.