Feministernas tystnad om slöjupproret i Iran är skamlig_[Maria Rashidi-GP221009

 VÅRA POLITIKER OCH DEN SÅ KALLADE FEMINISTISKA REGERINGEN ÄR INTE BÄTTRE. FOLKET I IRAN BEHÖVER DEN DEMOKRATISKA VÄRLDENS SOLIDARITET, INTE BARA I ORD, UTAN OCKSÅ I FORM AV HANDLING, SKRIVER DEBATTÖREN. 

Efter tre veckor av protester i Iran och regimens våldsamma motangrepp saknar jag fortfarande de svenska feministernas röst. De tycks ännu förvirrade över skillnaden på hijab och en fedorahatt, ständigt plågade av en djup existentiell oro över att råka förolämpa en sedvänja de inte förstår. Som kvinnorättsaktivist som själv utsatts för hedersvåld kan jag berätta att det är okej att kritisera kvinnoförtryck även när det maskerar sig som kultur, skriver Maria Rashidi.

Det är okej att kritisera kvinnoförtryck, även när det maskerar sig som kultur.

O m det internationella samfundet inte vågar ställa krav på sina medlemmar nu, kommer företeelser som tvångsslöja, könsapartheid, tvångsäktenskap och könsstympning fortsätta att förslava miljontals kvinnor även i framtiden.

När 22-åriga Mahsa Amini misshandlades till döds av moralpolisen i Iran blev det tydligt för hela världen att detta var en konsekvens av de omänskliga kyskhetslagar som kontrollerar kvinnors liv i landet. De tusentals kvinnor, skolflickor och män som nu höjer sina röster riskerar sina liv när de kräver ett slut på slöjtvånget i Iran. Fler än 100 av dem har redan mördats av säkerhetsstyrkorna på öppen gata.

Som kvinnorättsaktivist och ordförande i föreningen Kvinnors Rätt har jag arbetat mot förtryck och för kvinnors mänskliga rättigheter i två decennier. Jag erbjuder stöd till den ökande mängden kvinnor och flickor som lever under hedersvåld. Jag bråkar med politiker och skriker mig hes på varje demonstration jag kan. Men alltför sällan upplever jag att makthavarna, de som faktiskt kan förändra, hör mig.

I detta akuta läge är det inte längre bara vi aktivister som ska ställa krav. Efter tre veckor saknar jag fortfarande de svenska feministernas röst. De tycks ännu förvirrade över skillnaden på hijab och en fedorahatt, ständigt plågade av en djup existentiell oro över att råka förolämpa en sedvänja de inte förstår. Men som kvinna, flykting från Iran och en gång offer för hedersvåld lovar jag er; Det är okej att kritisera kvinnoförtryck, även när det maskerar sig som kultur. Jag gör det hela tiden. Att inte höja sin röst nu är inget annat än skamligt.

Våra politiker och den så kallade feministiska regeringen är inte bättre. Folket i Iran behöver den demokratiska världens solidaritet, inte bara i ord, utan också i form av handling. Nu är tiden att höja Sveriges, EU:s och FN:s krav på kvinnors grundläggande rättigheter.

Ni som har tillgång till offentliga, internationella arenor – använd dem till att inför hela världen öppet begära åtminstone dessa självklara åtgärder:

Kräv att det pågående blodbadet på fredliga demonstranter i Iran upphör omedelbart! Makthavarna ska lyssna på människor, inte skjuta på dem.

Kräv att slöjtvånget för kvinnor i Iran upphävas omedelbart. Tvångsslöja är ett sätt upprätthålla ett värdesystem som utgår ifrån att kvinnans kropp är kopplad till skam och vanheder och måste döljas för att kunna upprätthålla sin kyskhet. Detta segregerar kvinnor gentemot män. Att bära eller inte bära slöja måste vara individens eget val.

Kräv demokratiska val. Ge det iranska folket rätten att välja och rösta om de vill ha en regering som styr enväldigt i ”Guds namn” utifrån tusenåriga religiösa dogmer – eller en regering som vilar på sekulära och demokratiska principer, valda av folket.

Kräv att alla politiska fångar och religiösa minoriteter släpps fria från fängelser och att avrättningarna upphör omedelbart.

Stäng alla Irans ambassader.

Medeltiden skall vara ett avslutat kapitel i Iran. Jag är övertygad om att om makthavare i Sverige, EU och FN skulle framföra dessa elementära krav gentemot regeringen i Iran, skulle de bli tvungna att lyssna. Kanske till och med agera. Men när det internationella samfundet inte vill eller vågar ställa självklara krav på sina medlemmar och handelspartners kommer tystnaden att leda till att företeelser som tvångsslöja, könsapartheid, tvångsäktenskap och könsstympning fortsätter att förslava miljontals kvinnor även i framtiden.

Som en av många maktlösa kvinnorättsaktivister ser jag fram emot ert ingripande och stöd.

Maria Rashidi

ordförande Kvinnors Rätt